SYNBARLIGEN

Okej... I förrgår var jag till läkaren för att ta reda på vad som orsakar en störning i vänstar ljumsken. Det liksom packar och irriterar som om jag ständigt är nödig, liksom... För omkr. 15 år sedan blev jag operead för bråck just där, men dock ett par cm högre upp. Nu har jag samma känsla igen. Vid besöket hos min läkare fick jag beskedet att "något" tydligt packar på där nere. Vad det är kunde han inte säga. Det kan vara endera en irritation, en bråkande ärrbildning från det tidigare ingreppet, en fettsamling eller just det värsta att jag drabbats av ett bråck igen och att platsen indikerar på att ifall det fort förvärras så kommer ett akut läge och att t.o.m. tarmar kan s.a.s. rinna ner. Inte bra alls alltså. Som levande människa jag är så befarar jag ju också en möjlighet att det kan vara en växt eller...? ...men, men... få se. Under läkarbesöket var jag ytterst nervös för att mitt cyklande nu kan få ett abrupt uppehåll och att satsningen på min 10:e Vätternrunda

Okej... I dag var jag verkligen så s.a.s mellan hötapparna. Dels ville jag/kände jag mig tvungen att ta mig ut på en halvlång tur bara för att lägga på kilometrar inför den snart stundande Vätternrundan, men å andra sidan tvekade jag en del p.g.a. det märkliga väderläget som innehöll både kalla vindar och hot om regn. Vädert på förmiddagen såg verkligen lite sisådär ut med tjocka molntappar och hotande regnskurar. Efter en stunds velande, fara eller inte fara ut, så tog jag mod till mig och rusade in för att sleva i mig en bunke All-bran och en GI-smörgås. Därefter snabbt på med cykelkläderna och iväg! Jag tänkte först att jag skulle firra och på lite i närheten av Nykarleby för att snabbt kunna ta mig hem ifall om regn. Men snart insåg jag dock att vädret mera hotade än att det verkligen skulle komma något ur dessa moln. Jag styrde kosan mot Jeppo längs stora vägen. Ganska stark sned ostlig motvind. Men vad gjorde det jag hade ju tagit beslutet! I Jeppo svängde jag höger mot P