Hälsosam diet och motion... IFD skulle det vara något?
Jag har aldrig någonsin tänkt i termerna "diet" och "kostvanor" tidigare. Men tanken har av någon underlig anledning trots allt smugit sig på mig så smått hela tiden.
1999 typ, började jag medvetet "motionera/träna". Först p.g.a. att olika "fritidssysselsättningar". Dessa sysselsättningar såg jag hela tiden som mera häftiga upplevelser och äventyrliga uppsåt.
Jag menar under hela 80-talet var jag med om den stora windsurfingboomen. Hela sommaren var en stor fokusering lagd på när och hur det blåser och hur tekniken och utrustningen skall finslipas för att få max speed. Men aldrig någonsin deltog jag i någon tävling. Det var ju "de andra" och "de stora pojkarna" som gjorde sånt. De var ju mina hjältar... och jag surfade vidare helt på egen hand utan att över huvud taget tänka på att detta är en sport som man borde träna på också på sidan om själva sporten. Men trots det blev armarna och speciellt nedre armmuskeln tjocka och starka. Också magmusklerna blev starka av bara farten... Men "träna!"... jag? Nää! ?
Tiden gick och äntligen bildade vi vår lilla familj år 1985. Det betydde också mycket för min stora självcentrerade och introverta passion för surfing. Sommaren därpå slutade jag med den ganska abrupt. Egentligen var det ganska lätt. Orsaken var säkert att jag uppfattade windsurfingen som en hobby som lätt kan bytas ut i och med att det inte var något "motionerande" inblandat.
När familjen växte och barnen blev fler så kom helt andra fritidsintressen med i bilden där alla involverades i äventyren. Flera gånger per vinter började vi åka till fjällen och på sommaren seglade vi i våra segelbåtar.
Men fortfarande fanns inget "tränande" och inte ens ordet "motion" med ens som tanke.
Ett par av barnen började däremot både träna fotboll och ishockey med ökande större framgångar och t.o.m. FM-medalj som resultat. Som föräldrar engagerade vi oss rätt mycket och satte mycket tid i hela lagets och barnens träningar.
Men på något sätt så uppfattade jag inte det samma för mig, att jag också kanske skulle börja träna och motionera... Konstigt, men så var det.
Hela tiden åket vi både slalom, snowboard och jag hittade till "telemark".
Med tiden blev telemark-tekniken allt bättre och mina svängar blev allt häftigare och lägre och farten ökade. Snart märkte jag att jag var hela tiden "snabbaste i backen", eller åtminstone så tyckte jag det. Stilen finslipade jag hela tiden. Och snart var farten och svängarna hårdare än vad min kropp och mina ben orkade med. Många gånger vek sig benen av G-krafterna i svackor och plötsliga branter. Det var då som första tanken i mitt liv kom över mig att nu behövs här träning och det var här som cyklingen som träningsform kom in i bilden. ...och resten är s.a.s. "historia".
Jag började först "motionera" och bara "träna" i all enkelhet. Men när jag helt plötsligt blev utmanad att anmäla mig till Vätternrundan år 2001 så var det startskottet på en mer fokuserad förståelse för motion. Jag började också uppfatta skillnad på "träning" och "motion".
Jag ser motionerande som enbart en gåva till hälsa och välmående medan träning är bundet till prestation och resultat i första hand.
Alltså om man skall bli bättre i t.ex. telemark-skidåkning så skall man "träna" och skall man bara må bra så skall man ta det en aning lugnare med sitt telemarkåkande och åka på och tänk på hur hälsosamt det är att få andas och flåsa i den friska luften utan att ställa upp resultatmässiga tävligsmål, Punkt!.
Men det är klart att man också kan kombinera de två... :-)
I och med träning och motion så kommer man fort också in på andra "sidospår" med ett i allmänhet hälsosamt liv, inte röka, dricka måttligt, sova mycket och skönt, uppleva konst och kultur, ha goda relationer i umgänget, må bra och inte stressa på arbetet, ta riktiga och positiva beslut, respektera sig själv och andra likvärdigt, och äta hälsosamt... etc.
Det är här jag befinner mig i dag. Alltså jag tänker på stora excistesiella frågor såsom ansvar för naturen, ansvar för "de svaga" i samhället och ett globalt ansvar, d.v.s. ett sunt liv i harmoni!
Olika dieter kommer och går utan att jag brytt mig så värst mycket om dessa enligt mig hysteriska och besatta radikalfilosofierna som, enligt mig, aldrig riktigt tänker på balans och sunt "bondförnuft", som jag uppfattar som mycket viktigt.
Bondförnuft är för mig ett försök till ett "nära liv" där mat, motion, konst och kultur, energi och vänner är "närproducetat", men som ändå inte får betyda navelskåderi, hemåtdragande, negativ nationalism och i förlängningen tanken "vi-ni", där det internationella samförståendet och globalism på något sätt skulle skadas! Absolut inte...
OBS! Allt detta här på min blogg är inga som helst debattinlägg! Jag vill inte skapa diskussion. Det enda är bara ett stort/litet personligt filosoferande... :-)
I morse fick jag mig tilldelat på och via Facebook något som först satte igång ett stort flin. Min spontana tanke och reaktion var... INTE IGEN EN FÅNIG FÖRKORTNING INOM KOST OCH DIET!!??
Men när jag helt lojt läste på vad "IDF" för med sig så... okej. Why not? I och med att jag hela tiden bär med mig en kronisk inflamation i luftvägarna så... Hmmm?
Jag kopierar direkt från http://alltomifd.se/grunderna-i-ifd/
1999 typ, började jag medvetet "motionera/träna". Först p.g.a. att olika "fritidssysselsättningar". Dessa sysselsättningar såg jag hela tiden som mera häftiga upplevelser och äventyrliga uppsåt.
Jag menar under hela 80-talet var jag med om den stora windsurfingboomen. Hela sommaren var en stor fokusering lagd på när och hur det blåser och hur tekniken och utrustningen skall finslipas för att få max speed. Men aldrig någonsin deltog jag i någon tävling. Det var ju "de andra" och "de stora pojkarna" som gjorde sånt. De var ju mina hjältar... och jag surfade vidare helt på egen hand utan att över huvud taget tänka på att detta är en sport som man borde träna på också på sidan om själva sporten. Men trots det blev armarna och speciellt nedre armmuskeln tjocka och starka. Också magmusklerna blev starka av bara farten... Men "träna!"... jag? Nää! ?
Tiden gick och äntligen bildade vi vår lilla familj år 1985. Det betydde också mycket för min stora självcentrerade och introverta passion för surfing. Sommaren därpå slutade jag med den ganska abrupt. Egentligen var det ganska lätt. Orsaken var säkert att jag uppfattade windsurfingen som en hobby som lätt kan bytas ut i och med att det inte var något "motionerande" inblandat.
När familjen växte och barnen blev fler så kom helt andra fritidsintressen med i bilden där alla involverades i äventyren. Flera gånger per vinter började vi åka till fjällen och på sommaren seglade vi i våra segelbåtar.
Men fortfarande fanns inget "tränande" och inte ens ordet "motion" med ens som tanke.
Ett par av barnen började däremot både träna fotboll och ishockey med ökande större framgångar och t.o.m. FM-medalj som resultat. Som föräldrar engagerade vi oss rätt mycket och satte mycket tid i hela lagets och barnens träningar.
Men på något sätt så uppfattade jag inte det samma för mig, att jag också kanske skulle börja träna och motionera... Konstigt, men så var det.
Hela tiden åket vi både slalom, snowboard och jag hittade till "telemark".
Med tiden blev telemark-tekniken allt bättre och mina svängar blev allt häftigare och lägre och farten ökade. Snart märkte jag att jag var hela tiden "snabbaste i backen", eller åtminstone så tyckte jag det. Stilen finslipade jag hela tiden. Och snart var farten och svängarna hårdare än vad min kropp och mina ben orkade med. Många gånger vek sig benen av G-krafterna i svackor och plötsliga branter. Det var då som första tanken i mitt liv kom över mig att nu behövs här träning och det var här som cyklingen som träningsform kom in i bilden. ...och resten är s.a.s. "historia".
Jag började först "motionera" och bara "träna" i all enkelhet. Men när jag helt plötsligt blev utmanad att anmäla mig till Vätternrundan år 2001 så var det startskottet på en mer fokuserad förståelse för motion. Jag började också uppfatta skillnad på "träning" och "motion".
Jag ser motionerande som enbart en gåva till hälsa och välmående medan träning är bundet till prestation och resultat i första hand.
Alltså om man skall bli bättre i t.ex. telemark-skidåkning så skall man "träna" och skall man bara må bra så skall man ta det en aning lugnare med sitt telemarkåkande och åka på och tänk på hur hälsosamt det är att få andas och flåsa i den friska luften utan att ställa upp resultatmässiga tävligsmål, Punkt!.
Men det är klart att man också kan kombinera de två... :-)
I och med träning och motion så kommer man fort också in på andra "sidospår" med ett i allmänhet hälsosamt liv, inte röka, dricka måttligt, sova mycket och skönt, uppleva konst och kultur, ha goda relationer i umgänget, må bra och inte stressa på arbetet, ta riktiga och positiva beslut, respektera sig själv och andra likvärdigt, och äta hälsosamt... etc.
Det är här jag befinner mig i dag. Alltså jag tänker på stora excistesiella frågor såsom ansvar för naturen, ansvar för "de svaga" i samhället och ett globalt ansvar, d.v.s. ett sunt liv i harmoni!
Olika dieter kommer och går utan att jag brytt mig så värst mycket om dessa enligt mig hysteriska och besatta radikalfilosofierna som, enligt mig, aldrig riktigt tänker på balans och sunt "bondförnuft", som jag uppfattar som mycket viktigt.
Bondförnuft är för mig ett försök till ett "nära liv" där mat, motion, konst och kultur, energi och vänner är "närproducetat", men som ändå inte får betyda navelskåderi, hemåtdragande, negativ nationalism och i förlängningen tanken "vi-ni", där det internationella samförståendet och globalism på något sätt skulle skadas! Absolut inte...
OBS! Allt detta här på min blogg är inga som helst debattinlägg! Jag vill inte skapa diskussion. Det enda är bara ett stort/litet personligt filosoferande... :-)
I morse fick jag mig tilldelat på och via Facebook något som först satte igång ett stort flin. Min spontana tanke och reaktion var... INTE IGEN EN FÅNIG FÖRKORTNING INOM KOST OCH DIET!!??
Men när jag helt lojt läste på vad "IDF" för med sig så... okej. Why not? I och med att jag hela tiden bär med mig en kronisk inflamation i luftvägarna så... Hmmm?
Jag kopierar direkt från http://alltomifd.se/grunderna-i-ifd/
Grunderna i IFD
Grunderna i IFD är enkla att lära sig. Det handlar, till stor del, om att äta det som är bra på kroppen och att lära sig lyssna på sin egen kropp.
Man bör undvika livsmedel med höga IFD-värden och äta mer av de med låga värden. Kom bara ihåg att även lyssna på din egen kropp. Om du får ont i magen av att äta lök bör du undvika det, även om riktlinjerna säger att det är bra att äta det. Undvik det i alla fall tills du har börjat känna dig bättre och kan börja prova dig fram igen.
Om du inte kan stå ut med tanken på att leva utan de goda frestelserna i livet kan du ändå unna dig något gott ibland. Gör det bara med måtta och försök hålla dig till rena råvaror.
Ät det som är gott – och nyttigt!
Baka hellre dina egna kakor än att köpa de som finns färdiga i mataffären, de är ofta väldigt rika på raffinerat socker och E-nummer, vilket inte är bra för dig och din kropp.
1. Grönsaker
- Är dem i mängder! Med hjälp av grönsaker kan du variera dina måltider i all oändlighet. Försök välja de grönsaker som har mest färger i sig, men även de som du gillar allra bäst går bra. Ät helst av alla färger varje dag: lök, vitlök, chilipeppar, spenat, gröna grönsaker, sötpotatis, morötter och linser.
- Undvik: Potatis i alla dess former, så som chips, pommes frites och liknande. Undvik också majs.
2. Fisk
- Ät helst fisk tre gånger i veckan. Ät sill, makrill, vildlax, tonfisk, regnbågsforell, sardiner och ostron.
- Undvik: Odlad lax
3. Olja
- Snåla inte med oljan! Använd olivolja och rapsolja varje dag och variera ibland med hasselnötsolja, avokadoolja, hampfröolja och mandelolja.
- Undvik: margarin, solrosolja, palmkärnolja och vetegroddsolja.
4. Kryddor
- De bästa IFD-kryddorna kan du använda rikligt av med gott samvete: vitlök, lök, cayennepeppar, ingefära, gurkmeja, chilipeppar, curry och örter.
5. Bönor
- Är lätt inflammationsfrämjande, men ändå nyttigt och en bra källa till protein. Kompensera med någon IFD-krydda, raps- eller olivolja.
6. Kött och fågel
- Ät helst från frigående djur. Ät nötkött, gås och anka.
- Undvik: kalv och lamm. Undivk också inälvsmat, vilket är extremt inflammationsfrämjande.
7. Frukt
- Ät i lagom mängd. Frukt är, på grund av fruktsockret, milt inflammatoriskt. Samtidigt är det näringsrikt och rensande, så ät det varje dag. Blodgrapefrukt, citron, hallon och jordgubbar är extra bra.
8. Nötter
- Ät gärna nötter varje dag. Mandlar, hasselnötter, pekannötter, macademianötter och cachewnötter är bra. Ät en lagom mängd då en del nötter, och i synnerhet solroskärnor, har lågt IFD-värde.
9. Bröd och müsli
- Fullkornsprodukter kan ätas, men begränsa mängden. Ät pumpernickel, rågbröd, fullkornsbröd och müsli som är osötad.
- Undvik: muffins och kakor, vitt bröd, cornflakes m.m.
10. Gryner och pasta
- Ät råris, korn, fullkornspasta, couscous och quinoa.
- Undvik: Vitt ris och vit pasta.
11. Mejeriprodukter
- Det går bra att äta keso, kesella, youghurt, kvarg, färskost, get- och fårost och mozzarella.
- Undvik: Sötad fruktyoughurt, glass och för stor mängd hård, lagrad ost.
12. Drycker
- Drick mängder med örtte eller grönt te. Svart te går också bra och du kan dricka morotsjuice, tomatjuice och källvatten.
- Undvik: saft, läsk och sötade juicer.
13. Sötningsmedel
- Undvik kemiskt framställda sötningsmedel. Söta hellre med honung, stevia eller sukrin. Fokusera gärna på att försöka avvänja dig med de söta smakerna så kommer du snart kunna njuta mer av sötman från frukt och naturliga sockerarter.
- Undvik: Aspartam (E951), sukralos (E955), sackarin (E954) och K-acesulfan (E950).
Kommentarer
Skicka en kommentar