Spinningskorna ligger just nu på hyllan...

Okej...
Nu kan jag inte motivera mig längre...
Jag har nu i snart ett par månader gått med "något i magen". Något som spänner och trycker längst där nere, mest på högra sidan i närheten av ljumsken.

Jag har besökt läkare i ett par omgångar, tagit prover lite härifrån och därifrån. Svaren har kommit. Vissa är mycket bra medan vissa är mindre bra som t.ex. att tumörmarkörena är förhöjda och skalan för glutenintolerans är också en aning förhöjd. Inga andra tecken fanns dock... Jag har inte gått ner i vikt och jag har inte heller blod i avföringen. Vilket är bra, sägs det!
Men, men...
Det trycker på hela tiden. Det känns mest när jag står och när jag t.ex. hostar.
I och med att jag också tidigare haft bråck så kan jag här mycket lätt jämföra känslan som ganska exakt så. Men när läkarna inte hittade några "öppningar" eller kände att något var på väg att bukta ut så, hmmm? När jag ligger har jag inga som helst känningar.

En läkare ville dock ha det som mest troligt att jag skulle ha "förslappade bukhinnor" med den påföljden att det känns just som bråck. Har jag det, sa han, så kan de operera in ett slags nät som håller saker och ting på plats...
Men, men... det är nu det där med markörerna som oroar mig och gör mig mycket omotiverad för många saker.
Jag har en remiss som "brådskande" till Malmska sjukhuset i Jakobstad för endoskopi-undersökning. Man säger att jag får en kallelse "inom november..." Jag går alltså i "väntans tider".

Det är inte det att jag inte skulle orka eller ens ha ont av att dra mina spinningklasser. Jag är i bra form med fin kondition och orkar mer än många. Det är däremot det som sitter "mellan öronen" som just nu bromsar och sätter sorti på händelserna och vardagen.
Mitt alterneringsledighetsår har hittills varit fantastiskt med massor av saker som har blivit gjorda, som säkert aldrig skulle ha blivit av. Jag är mycket tacksam över att min arbetsplats tillät mig det och att det finns ett statligt uppstyrt system som gör att människor kan få tillfälle att ta en sabbatsperiod "mitt i livet".
Att jag nu fick detta bekymmer är ju i och för sig tråkigt och stressande men jag känner ingen depression. Jag sover gott och har massor att göra på hemmaplan och främst i min ateljé där "flitens lampa" ofta är tänd.
Att jag nu tänker ta "time out" med spinningdragandet har jag redan berättat till Arbis. Åtminstone håller jag paus tills dess att jag fått ett svar på vad "det där något" jag har och att det hoppeligen kan åtgärdas på bästa sätt. Allt så att livet och humöret får den fantastiska styrfart det mer eller mindre alltid haft. ...man skall inte skriva "fan" på väggen!

Arbis söker just nu efter vikarier. Det ser däremot lovande ut!

Kommentarer

  1. Anonym14:33

    I know the feeling :(

    SvaraRadera
  2. Anonym20:26

    Hej Leif,

    Hoppas att alla undersökningar är av möjligast positiva kommentar och att skorna får komma ner från hyllan så snart som möjligt!

    Mattias

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det skall vi allt hoppas! Tack för det!

      Radera
  3. Anonym19:00

    Krya på dig, hoppas vi får se dig snart igen på Våra spinningpass !
    Mikael H

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nya Questen har anlänt

Låtlista för spinningpass

Gammal, liten, grafikpress till heders igen