Vänta är... booring!
Solen skiner och det är fantastiskt att vara alterneringsledig! Man får göra vad man vill, utvecklas som människa, studera och njuta av livet och främst ladda batterierna inför det fortsatta arbetslivet.
Så är det tänkt och så skall det vara med förmånen vi många finländare har i och med systemet med just alterneringsledighet.
Alterneringsledigheten ger också arbetslösa en möjlighet att komma in i arbetslivet.
Naturligtvis är det svårt för t.ex. företagare och människor i ledande ställning i småföretag i den privata sektorn kunna utnyttja denna förmån. De flesta som nyttjar förmånen är faktiskt människor i vårdsektorn och inom utbildning på alla nivåer.
Jag har snart avverkar mitt år som alterneringsledig och kan bara fortsätta att konstatera det fantastiska i denna förmån.
Nu känns det dock som om mitt liv tagit ett abrupt stopp...
I och för sig så har jag nog känt av "problem" längst nere i buken redan i typ ett och ett halvt år. Strax innan jag skulle resa till Vätternrundan 2012 besökte jag läkare med känningar i samma område nere på högra sidan i närheten av ljumsken redan då. Läkaren remitterade mig till ultraljud där man egentligen inte hittade något avvikande, vilket ledde till att läkaren gav grönt ljus för start.
Allt gick bra i VR 2012 och jag återkom hem utan känningar. Ett år gick och sommaren 2013 infann sig med nya projekt och alterneringsledighet på G. Vi startade upp renoveringsarbetet på sommarstället med främsta utmaningen att byta ut ytmaterialet på taket. Det var då i samband med allt klättrade som jag igen fick känningar och också t.o.m. smärtor centralt nere i buken... Allt detta har jag ju redan skrivit om här på bloggen.
Den 19.11 genomgick jag en undersökning av tjocktarmen med enbart positiva resultat, d.v.s. att jag inte har något avvikande där. Ett orosmoment är därmed avvärjt. Men men...
Nu har däremot en dysterjöns flyttat in och börjat husera i mitt humör och hjärna. Det är absolut inte roligt... inte alls! Trötthet och olust infinner sig. Jag vet ju nu att jag har "bråck". Hur stor det är vet jag inte men det stör något ofantligt. Jag börjar ha svårt att göra något annat än att bara tänka på "det där" som hela tiden trycker på och stör. Jag kan nu inte längre stå eller gå så värst länge innan jag tvingas sitta ner för att "lätta trycket". Att ligga är bekvämast och en ställning som gör att jag inte känner egentligen någonting.
Skulle jag arbeta så skulle jag helt säkert vara sjukskriven, men nu när jag är alterneringsledig så... shit the same, alltså. :-(
Här går tiden... jag menar, inte har jag ju blivit friskare i och med att jag varit på en undersökning.
Som den nu ser ut och känns, så har jag ett större bråck som tränger på s.a.s. rakt neråt. Eller är det så att bukhinnorna släppt så pass mycket att det bara känns obekvämt och nu också pressar på så att det smärtar allt oftare... hmm?
Nu har jag två saker som jag väntar på: en helscanning (CT) av kroppen för att säkerställa eventuella tumörer och en bråckoperation där ett slags nät troligen skall in för att hålla saker och ting på plats. Bägge skall göras men de bägge har egentligen ingenting med varandra att göra - eller så har det?. Nu hoppas jag innerligt att man inte drar ut på tiden med bråckoperationen bara för att ge röntgentiden förtur. Uff vad frustrerande!!!
Jag borde ju få göra vad jag vill... gå ut i solen, jobba med egen konst, cykla och motionera, dra spinningpass etc. Jag är ju alterneringsledig!!
Jag är ju frisk, men ändå är det är skit att vara sjuk!
...gammalkrämporna kommer nu allt mera på en.
JAG HAR OCH HAR ALDRIG HAFT LUST OCH VILJA ATT VARA CYNISK! nu är det mycket nära! :-( (Vad är Cynism?)
Nu sitter jag bara ihopkrupen och väntar, hänger slött på Facebook, tittar liggandes på TV, läser slött i tidningen och väntar... Jepp! ...där kommer postiljonen med dagens post... hoppas hoppas.......
......Jaaaa!! Ett brev från "doktorn"damp ner i lådan... hmm?! Okej... CT-undersökning 29.11 kl 8.00
to be continued.....
Så är det tänkt och så skall det vara med förmånen vi många finländare har i och med systemet med just alterneringsledighet.
Alterneringsledigheten ger också arbetslösa en möjlighet att komma in i arbetslivet.
Naturligtvis är det svårt för t.ex. företagare och människor i ledande ställning i småföretag i den privata sektorn kunna utnyttja denna förmån. De flesta som nyttjar förmånen är faktiskt människor i vårdsektorn och inom utbildning på alla nivåer.
Jag har snart avverkar mitt år som alterneringsledig och kan bara fortsätta att konstatera det fantastiska i denna förmån.
Nu känns det dock som om mitt liv tagit ett abrupt stopp...
I och för sig så har jag nog känt av "problem" längst nere i buken redan i typ ett och ett halvt år. Strax innan jag skulle resa till Vätternrundan 2012 besökte jag läkare med känningar i samma område nere på högra sidan i närheten av ljumsken redan då. Läkaren remitterade mig till ultraljud där man egentligen inte hittade något avvikande, vilket ledde till att läkaren gav grönt ljus för start.
Allt gick bra i VR 2012 och jag återkom hem utan känningar. Ett år gick och sommaren 2013 infann sig med nya projekt och alterneringsledighet på G. Vi startade upp renoveringsarbetet på sommarstället med främsta utmaningen att byta ut ytmaterialet på taket. Det var då i samband med allt klättrade som jag igen fick känningar och också t.o.m. smärtor centralt nere i buken... Allt detta har jag ju redan skrivit om här på bloggen.
Den 19.11 genomgick jag en undersökning av tjocktarmen med enbart positiva resultat, d.v.s. att jag inte har något avvikande där. Ett orosmoment är därmed avvärjt. Men men...
Nu har däremot en dysterjöns flyttat in och börjat husera i mitt humör och hjärna. Det är absolut inte roligt... inte alls! Trötthet och olust infinner sig. Jag vet ju nu att jag har "bråck". Hur stor det är vet jag inte men det stör något ofantligt. Jag börjar ha svårt att göra något annat än att bara tänka på "det där" som hela tiden trycker på och stör. Jag kan nu inte längre stå eller gå så värst länge innan jag tvingas sitta ner för att "lätta trycket". Att ligga är bekvämast och en ställning som gör att jag inte känner egentligen någonting.
Skulle jag arbeta så skulle jag helt säkert vara sjukskriven, men nu när jag är alterneringsledig så... shit the same, alltså. :-(
Här går tiden... jag menar, inte har jag ju blivit friskare i och med att jag varit på en undersökning.
Som den nu ser ut och känns, så har jag ett större bråck som tränger på s.a.s. rakt neråt. Eller är det så att bukhinnorna släppt så pass mycket att det bara känns obekvämt och nu också pressar på så att det smärtar allt oftare... hmm?
Nu har jag två saker som jag väntar på: en helscanning (CT) av kroppen för att säkerställa eventuella tumörer och en bråckoperation där ett slags nät troligen skall in för att hålla saker och ting på plats. Bägge skall göras men de bägge har egentligen ingenting med varandra att göra - eller så har det?. Nu hoppas jag innerligt att man inte drar ut på tiden med bråckoperationen bara för att ge röntgentiden förtur. Uff vad frustrerande!!!
Jag borde ju få göra vad jag vill... gå ut i solen, jobba med egen konst, cykla och motionera, dra spinningpass etc. Jag är ju alterneringsledig!!
Jag är ju frisk, men ändå är det är skit att vara sjuk!
...gammalkrämporna kommer nu allt mera på en.
JAG HAR OCH HAR ALDRIG HAFT LUST OCH VILJA ATT VARA CYNISK! nu är det mycket nära! :-( (Vad är Cynism?)
Nu sitter jag bara ihopkrupen och väntar, hänger slött på Facebook, tittar liggandes på TV, läser slött i tidningen och väntar... Jepp! ...där kommer postiljonen med dagens post... hoppas hoppas.......
......Jaaaa!! Ett brev från "doktorn"damp ner i lådan... hmm?! Okej... CT-undersökning 29.11 kl 8.00
to be continued.....
Kommentarer
Skicka en kommentar