Sista dagen... på året 2012

Okej!

Där skulle det då vara... 2012 har nått sin ände!
Jag vet inte riktigt?! Men det känns nästan som om detta år varit något av den tyngre sorten. Inte bara negativt tung, utan annars bara.
Jag vet inte...

Men vad gör det? Man kom ju helskinnad igenom. Och det är ju bra!
Jag har sagt (skrivit) det tidigare men jag vill ändå upprepa att jag nu inkommande år går in i ett år med stor entusiasm. Jag tar ett år alterneringsledigt. Ett år med massor av framtidshopp och -tro och hoppeligen massor av glädje. Massor av sådan glädje jag saknat och t.o.m. i någon mån missat att ta tillvara.
En slags kvalitetsglädje som kan sparka igång ytterligare något nytt i mitt liv. Jag ställer dock ganska få krav på mig under det inkommande året. Men jag är och har alltid hittills varit en person som hittar på nya saker och ser framåt och sällan ältar så mycket bakåt.

Jag vill jämföra livet med att köra bil. Endera så kör jag sakta och försiktigt eller så kör jag våldsamt och utsätter mig för massor av faror. Eller så kör jag sisådär annars bara lite med en lekfull attityd. Allt är för mig helt ok. Jag kör och bestämmer ju i grunden själv...
Bilen skall däremot alltid framföras "nyktert"! Om inte, så kan jag inte kalla det för kvalitetsliv.
Jag kan nog t.ex. dricka alkohol och festa till en aning under livets gång men då under pauser där jag tar det lilla lugna och inte kör "livets bil".
En bil har ju alltid stora fönster framåt, för det behöver man för att se vart man kör och styr. Bakspeglar är viktiga, liksom sidorutorna. Dessa är dock viktiga för att hålla koll på vem som kommer bakifrån och vem man har med sig på vägen. Men att köra behöver man framrutan. Att bara köra genom att titta i bakspegeln är inget för mig. Det verkar för farligt... och t.o.m en aning fånigt.
När jag kör väljer jag själv, tillsammans med mina medpassagerare, vilken väg jag skall ta. Under pauserna planerar jag min färd. Jobbar med kartor och läser på vilken väg jag skall välja.
Jag kan ju alltid välja den snabbaste vägen, men jag kan också välja en vackrare, smalare, långsammare och krokigare väg.
När t.ex. vår familj är ute och turistar med vår (riktiga) bil väljer vi ofta den krokigare, lummigare vägen med massor mera att titta på. Det är då det är mycket enklare att pausa för besök på olika ställen. Farten är lägre...
Det är så jag ser på mitt lilla liv.

Jag ha nu tagit en liten paus under julen och tittat i "kartor" och planerat. Under det här året är kursen satt att vara någon helt annan än den "busstidtabell" jag i många år följt.
Jag beger mig ut på en väg jag aldrig sett och upplevt tidigare. Många av detaljerna under vägen kommer jag naturligtvis att känna igen, men mycket kommer också att vara mystiska och svårtolkade. Hoppas jag!
Jag kan ju krocka... men då krockar jag ju säkert med en annan människa. Det kan ta sjukt, men det kan också lära mig något nytt.
Jag kan också hamna i diket. Men den risken bör jag ta, för annars kör jag alltför försiktigt...

Det om det...

Gott Nytt År!

Ateljén dec. 31.12.12

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nya Questen har anlänt

Låtlista för spinningpass

Gammal, liten, grafikpress till heders igen