Translate

onsdag 22 februari 2012

I morgon åker vi...

Sådär ja... nu är då en hektisk arbetsperiod med massor av jobb med en ny läroplan inför ett helt nytt konstutbildningsprogram. Programmet Konst, foto och design är en idé om att sammanslå alla utbildningsprogram i den gamla "konstskolan" i Nykarleby till ett storprogram som nästa år flyttar till Jakobstad och Campus Allegro.
Under de senaste veckorna har vi också grundat massor av separata konststuderandegallerier. Jag ser detta som en av många viktiga milstolpar på vägen...

Nu följer så en längre vintersemester på Gran Canaria, Puerto Rico. Valet av denna destination är helt p.g.a. att resan går från Vasa. Alltså inga mellanresor eller behov av övernattning på annan ort. Mycket praktiskt på alla sätt!

Låt mig se....:

Vädret ser helt ok ut! Nästa fredag blir det tydligen att hyra bil och ta sig
ut på utfärd med familjen.







måndag 20 februari 2012

3 dagar till...

"startsträckan", motlöpan ut från Pueto Rico i Rikting Playa del Ingles
Okej nu har jag då börjat packa cykel och kläder inför vinterns stora upplevelse! Enligt vad jag hört så är vädret på Cran Canaria inte så extremt varmt, ca 15-20 °C. Men det duger bra som träningsväder för en blek och tanig gammal man som jag.
Det kommer att bli mycket hälsosamt att få tillgång till mera utdragna pass efter hela vinterns alla riviga och korta spinningpass.
Jag ser mycket fram emot att få ligga och nöta på i timtal längs alla de fina vägar som numera finns på ön.
I år skall jag också försöka mig på något som jag aldrig tidigare ens kunnat drömma om. Jag har som målsättning att nå toppen non stop, d.v.s. utan att pausa. Det låter kanske inte så svårt. Men för mig är det verkligen ett mål som är högt ställt!
Jag återkommer med mera rapporter och kanske också en hel reseberättelse i någon lokal tidning! Vem vet....?

En fantastisk helg 18-19.2.2012

Genuin stämning vid Restaurang Ädelbragd.

Under veckoslutet fick jag och min familj ta del av hela tre förlovningskalas! Men i och för sig så var ett kombinerat för två par på samma ställe. Min son och hans fästmö firades på lördagen tillsammans med hans barndomskompis och hennes gemål på Furirbostället och restaurang Ädelbragd. Det var alltså två storfamiljer som samlades runt ett stort bord med massor av mat.
Jag kan bara säga att stackars den som ännu inte upplevt den mat som serveras på Ädelbragd! Det är helt omöjligt att beskriva de smakupplevelser som erbjuds. All mat serveras på samma gång och dryck serveras i endast ett gals. Allt enligt sen 1700 tals sed. Stämningen vid furirsbostället invid slagfältet i Oravais är som att snabbt förflyttas århundrade bakåt i tiden. Och då talar vi inte här om något magiskt som skapats på digital väg eller något fantasyland á la Disneyland. Nej här är allt genuint...
Boka en tid med släkt och vänner och boka en middag vid Restaurand Ädelbragd och du får en upplevelse för livet!

Kolla in på : http://adelbragd.snabber.se/hem_adelbr.asp

På söndag hade vi förmånen att delta i en genuin Komossastämnig i form av förlovningskalas med mina barns kusin och hennes fästman i huvudrollen. Med det menar jag massor av folk ur hela min frus familj, släkt och vänner plus anhöriga från den "nya familjen".
Stämingen var på topp med hög ljudnivå och livliga diskussioner runt alla bord. Massor av andra generationens barn sprang omkring och stojade! Rolig eftermiddag på alla sätt!

Kvällen avrundades med ett hårdare dubbelspinningpass. Men det är ju en helt annan historia...


torsdag 16 februari 2012

Torsdaxspinn 16.2.2012 - Sista passet innan sportlovsuppehållet

Kim Herold – Easy Love Rulla till start 3:02
Avicii – Levels - Radio Edit Starten går, omväxlande stående och sittande 3:20
Milk & Sugar vs. Vaya Con Dios – Hey - Milk & Sugar Alternative Radio Version Accelererande tempo stor variation 3:30
The Answer – Preachin' Kraftig stigning mycket stående, krafitigt motstånd 5:57
Voce – Beethoven: Beethoven Virus Rock Sprint, några snabba stående spurter 2:43
Ultimate Dance Hits – Angel (150 BPM) Tabata 4:30
Inna – Un Momento Återhämtning med lekfull benträning och styrka 3:39
The Strokes – Under Cover Of Darkness Sprint, några snabba stående spurter 3:56
Café Quijano – La taberna del Buda Snabbt spinningtempo med stående rusher 3:47
Oceana – Cry Cry Seg stigning 3:16
Bob Sinclar feat. Steve Edwards – World, Hold On Rullande spinning 3:20
Alban Clavero – Over You Sista klättring med någon benövning 3:14
Laera – Maravilla (Radio Mix) - Radio Mix Intensiv slutspurt 3:20





Tack Robert för tipset på detta fantastiska band med sina kraftiga låtar! Kommer väl till plats på mina spinningpass! :-)

onsdag 15 februari 2012

Inhoppare och vikarie på onsdagspasset i spinning. Låtlistan

Här en intressant låtlista för kvällerns vikariepass.
Har nu, för omväxlings skull, tänkt mera på en fantiserad terrängtur. I och med att jag inte alls känner gruppend nivå eller ambitioner så tänker jag mig en kväll av lite mer experimeterande på uppmutrann just via fingerad terräng. F¨å se hur det lyckas :-)? Skall bli kul!

Kim Herold – Easy Love Rulla till start med stretchningar 3:02
Jerry Williams – Did I Tell You Mera uppvärmingsfart. Starten har gått! 4:16
Deep Josh & Jerry Ropero Present M & M – Te Toca - Radio Edit Småklättring med hälften klättring i olika ståpositioner. 2:53
Creedence Clearwater Revival – Keep On Chooglin' Segt klättrande mycket stående mot slutet. Första distansen 7:41
R.I.O. – Like I Love You - Money G Remix Njutfull spinning med stående i refrängen. "Stylande" 5:24
Anna Vissi – Agapi Ine Esi Snabb spinning slät mark speed. Omväxlande lugna avsnitt med snabba spurter. 4:11
The Parlor Mob – Dead Wrong Tung snabb klättring 3:05
Miss Li – You Could Have It (So Much Better Without Me) Lekfulla spurter med omväxlande stående 3:55
Dakota – Sleepwalkers - Original Mix Våldsam distans med 4 toppar. Hård intervallperiod! (8:08) ca 5:25
Volbeat – Thanks Snabba slutspurter - stående i refrängen! 3:42
Darude – Sandstorm Slutsträcka och målgång 3:45

Spännande äventyr!

måndag 13 februari 2012

9 dagar kvar, reserapport från år 2008

Reserapport saxat från www.nck.fi (Nykarleby Cykelklubb):


Sportlovsresa till Gran Canaria, mars 2008


Leif Strengell
Torsdagen 6.3 var det så dax att åter igen åka ner till en Kanarieö för att aktivt få koppla av med sol och cykling. Årets mål var Gran Canaria och semesterorten Puerto Rico.

I Puerto Rico, Gran Canarias mest solsäkra ort, ligger hotellen tätt. Sedan sjuttiotalet har man byggt allt fler hotellanläggningar som klättrar tätt uppför bergsväggarna. Numera breder turistorten ut sig i tre dalar med ”gamla” Puerto Rico i mitten. Trappor och branta vägar förbinder hotellen med dalgången och stranden. Den fyrahundra meter långa stranden är långgrund med finkornig ljus sand. Vid sidan av den finns en pir med solstolsuthyrning om du föredrar sandfritt solbadande. Dessutom finns här två stora poolområden med saltvatten. I bukten alldeles intill ligger Playa Amadores, en tvillingort till Puerto Rico där det finns en lång vit sandstrand. Mellan orterna går en promenadväg och det tar cirka 30 minuter att promenera dit. (Vingresor)


Room with a view

Men nu var det så att jag, till skillnad från det övriga sällskapet, inte tänkte bara ligga och slappa och sola. Till saken hör också att jag i allmänhet inte bara vill vila på det sättet. En del så beror det väl på att jag alltid bränner mig om jag vistas i direkt sol - inte vet jag - men jag trivs inte att vara ett "strandlejon" jag vill hellre bli känd som en "vägabjörn"...
Med i bagaget packade jag min röda Cannondale. Bara för att gardera mig i fall om transportskador så plockade jag dock med de aningens billigare Scirocco-hjulen. Jag visste nämligen inte riktigt hur min nya transportväska från TC+1 skulle fungera. Men oron visade sig helt onödig. Väskan är super och transportkostnaden på 2X25 € var heller inget att orda om.


Att transportera sin cykel till semesterorter har nuförtiden blivit mycket smidigt och är nästan självklart för en cykelmotionär

Efter ca 5 timmars resa så kunde vi då äntligen boka in oss på det lilla, centralt belägna, lägenhetshotellet NIZA. Vi var nöjda och inspirationen och förväntningarna steg inför den stundande veckan.


Cykeln riggad och redo


Och attitydkepsen kom naturligtvis med...

Kl 9 på fredagen var cykeln riggad och klar för den första provturen. I väntan på middagen ville jag dock testa trafiken och cykeltrimningen. 
Jag trampade käckt iväg i riktning Arguineguin och kunde bara konstatera: yeeee! Vad skönt - bättre än förväntat! Härliga uppförslöpor och sugande nerförsbackar och asfalten slät som... asfalt. Jag bara kände att det här kommer att bara bli så bra! I ett huj hade jag nått grannplayan i anslutning till hotellkomplexen vid Arguineguin. Men med den starka nybörjarfarten höjdes också pulsen rätt snabbt. Men vad gör det när man har varait på spinning, tänkte jag.
Vid en rondell tog jag en snabb 360 graders u-sväng och styrde tillbaka. Snart susade jag så tillbaka mot Puerto Rico, passerade tunneln i nedförsbacken mot centrum och av bara farten tog jag mig upp mot andra sidan och playan Amadores i rikning Mógan. Här kunde jag genast konstatera att backarna på landsväg GC-500 i nordvästlig riktning var betydligt segare och längre. Efter den tredje uppförsbacken så hade jag nått Punta de Tritana. Jag tog igen en u-sväng... Nu skulle här laddas med mat!
Vid middagstid, i strålande solsken och ca 28 C i skuggan, styrde jag så iväg med målet att känna på kustvägen förbi Playa del Ingles och mot öns internationella flygplats. Jag tänkte mig 2X35 km skulle vara lämplig som första länk.
Jag trampade på med besked ända från början! Pulsen steg - och steg till nästan topphöjd vid alla uppförslöpor. I och med att nästan alla backar alltid är över 1 km långa så tog det hårt på mina nordiska klena ben. Men känslan av att äntligen få cykla ut ordentligt var obeskrivlig och tog hel över! Vilket flyt - härligt...!
När jag så småningom närmade mig turistorterna Maspalomas och Playa del Ingles började allt fler cyklister dyka upp från olika håll. Många kom i stora grupper men också enskilda motionärer passerade hit och dit. De flesta tycktes dock styra sina hojar mot bergen. Men i och med att jag nu just hade andra nybörjarplaner så vill jag inte ännu ta den utmaningen utan fortsatte mot nordost längs GC-500.


Min nya Sigma funkade och hjälpte till: höjd 21 m, puls 137, speed 38,5, trip 30,11

Efter ännu ett par svepande utförslöpor och sugande långa uppförsbackar passerade jag i god fart orterna San Agustin och Bahia Feliz. På slätten därefter slog dock den kända nordostliga motvinden med kraft emot och farten tynade effektivt. Snart var jag nere och pressade på 24 km/t... Vid Juan Grande svängde jag därför helt om. 
På tillbakavägen svängde jag ner och kollade in bl.a. miniöknen Maspalomas... ointressant och i och med att jag hade mitt cyklande som väntade så kunde inte ens en kamel, som korsade vägen, intressera mig.
Första dagen loggade jag ca 75 km med en medelpuls på 145 och en topp på 180.
Inför lördagen hade ja inga speciella mål mera än att jag skulle ta mig mot orterna Puerto de Mógan och trakterna kring huvudorten Mógan. 
Jag hade dock läst och hört en del om vägarna och landskapet - att det är kuperat och vackert - men inget mera... Jag tänkte mig i km något i samma stil som dagen innan, typ: 2X35...
På förmiddagen laddade jag med två kornspiz, en stor tallrik havregrynsgröt och en salladsskål. I bakfickan tog jag lite pengar och en tub druvsocker och på cykeln hängde jag två stora flaskor vatten.


På väg mot Mogán så passerade jag i snabb fart Playa de Amadorés

Härliga vägar och sugande uppförsbackar mötte mig på väg upp till Puerto de Mógan. Trafiken var redan nu på morgonen rätt livlig. Många konvojer med minibussar och jeepar passerade med artigt avstånd. Ur flera bilfönster hördes uppmuntrande hejarop. I nedförsbacken mot Puerto de Mógan klockade jag nu säsongens toppfart 75 km/t... Härligt - men samtidigt en aning kusligt.
Ute vid piren knäppte jag årets första cykelporträtt med nerförslöpan i bakgrunden och cykeln framför. Efter några slurkar vatten fortsatte jag i riktning Mógan.


Puerto de Mogan. Kämpig backe ...den där i bakgrunden

Landsvägen GC-200 visade sig segare än vad man till en början kunde tycka. Vägen hade ett lätt, stabilt och förrädiskt motlut. Jag kunde på min nya cykelmätare följa med hur höjdmätaren lugnt men stabilt tickade på. När ja så passerade Mógans torgek med gubbarna på bänken kunde jag konstatera att jag närmade mig 300 m ö.h. 
Med stor beundran av landskapet knegade jag dock vidare... i ensamhet, trodde jag ...tills helt plötsligt: swisch, swisch, swisch, swisch och swisch... en hel grupp av någon okänd cykelklubb passerde. Hu vad jag blev skrämd! Jag hann inget innan de hade passerat över nästa backkrön! Tjusig syn trots den överraskande "förnedringen"! 
...jag knetade trots det ensam vidare i all ro. I och för sig så orsakade dock den passerande gruppen en viss tempoökning så att jag nog en tid nog kunde hålla samma fart.
Efter ca 3 km från byn Mogán kom jag till ett vägskäl. I ögonvån kunde jag se den undanflyende gruppen på väg upp längs backen på väg GC-200. Nu var frågan: skulle jag följa den eller skulle jag vika upp till höger på den lilla vägen upp mot bergsmassivet Soria. På min karta såg det ut som om det kunde bestå av ett par kurvor hit och dit i ca 2-3 km... 
Men... okej! Jag satte igång så smått. Jag tryckte in ett par lägre växlar och reste mig upp och klämde i uppför första ordentliga motlutet. Men hu, hu vad det var brant! Första hårnålskurvan mötte med skarp gir - jag fick genast vrida i näststörsta bakklingan... Hur skulle detta sluta? Jag knetade på och pulsen var redan uppe i 155 och farten var 12 km/t. Tur att man har "compact" framvrede - tänkte jag och fortsatte sakta mitt äventyr.
Nu hade jag bestämt mig att jag inte längre kunde vända om. Höjdmätaren visade redan nu på 700 m. Så om jag hade svängt om så skulle jag trots allt ha mött uppförsbacken i Puerto de Mógan och den skulle inte ha varit lättare än det jag nu höll och på med... trodde jag.


Stigningens första paus skönt parkerad under ett stort träd med svalkande skugga

Dagen framskred och värmen tillog! Många hyrbilar med stirrande och pekande turister passerade. De flesta tyckte väl att man är knäpp när man i ca 30 C värme slet till max uppför dessa backar med en lutning upp till 15%.


Paus no2. Hälften kvar av denna enorma stigning
I och med att jag ända från början inte hade en aning vad jag satte igång med så visste jag heller inte vad som kunde dölja sig bakom nästa krök. Allt blev mer och mer till ett: oj hoppsan ännu mera... och ännu mera och ännu... Men nu då nu är det väl slut? Men, nej... tycktes det! Nu var jag tvungen att pausa ett par gånger innan... Yess! Jag har nått krönet! Höjdmätaren visade nu en totalhöjdsklättring på 1210 m!


Efter den här klättringen hade jag ännu ca 100 höjdmeter upp till toppen. Höjdmätaren visade denna dag 1210 m. Spinningen har gett resultat
Nu uppenbarade sig en utförslöpa av, för mig, sällan upplevd art... Hujeda mig! Ståpäls...!!! Nu gällde det hålla i sig och bromsa av fulla muggar! Vägbeläggningen var som tur var här mycket fin och superslät. 
Snart blev kurvorna mer moderata. Trots allt var det dock rejält brant och farten ökade därmed ytterligare. Nu susade jag, och många andra medcylkister, genom ett helt annat typ av landskap. Här var allt mycket frodigare och blommigt jämfört med den steniga klippväggen jag tog mig upp för. Vägen jag nu körde på var GC-505 i riktning Arguineguin. 
Med en stark medvind och ett tryggt medlut cyklade jag 15 km hela tiden med en fart av 40-50 km/t. Gudomligt...!
Åter igen nere vid kusten var jag dock helt utan bränsle. Jag var tvungen att panikartat bunkra in både glass, saltnötter och choklad från den lokala Sparbutiken. Hela den ca 70 km långa färden tog mig över 4 timmar, men den största tiden spenderade jag ju i den där otroliga uppförsbacken... 
Återhämtningsbelöningen väntade i en av Puerto Ricos matrestaurang: en gigantisk medelstekt oxfilé med massor av pomfritt, färsk sallad, oliver och en pint kall San Miguel. mmmm...!


Skymningen sänker sig över den varma Puerto Rico-dalen

Söndagen var en kortare upprepning av fredagens Playa del Ingles resa längs kusten i nord-ostlig riktning. P.g.a. den rätt tuffa lördagsklättringen i den vårliga blomsterprakten så hade nu en allt tilltagande astma gjort sig påmind. Denna dag blev jag så pass andfådd och rosslig att jag var tvungen att inleda vårens första cortisonkur i pillerform. Tråkigt... Dagens km-saldo blev väl knappa 60 km
Nu hade "Tour de Maspalomas" blivit för mig till en vana. I och med cortisonkuren och astman så tyckte jag att den sträckan var en lämplig länk också för måndagen. Ca 60 km långsamt flanerande in i olika semesterhålor och ner till ett par playor för att bonga in intressanta visuella upplevelser var den dagens tema.


Får jag lov att presentera: Maspalomas, 10.3.2008 kl 17.32!

Sista cykeldagen, tisdagen 11.3, var det så dags att ta i en aning igen, Jag beslöt att möta Soriaberget från andra hållet. 
Värmen hade lagt sig en aning vid kusten när jag kastade loss vid 15.30-tiden med siktet lagt helt i nordlig riktning, alltså efter samma väg jag tog mig ner för tre dagar tidigare. Men nu förstod jag riktigt vidden av vad Soria-vägen egentligen innebär för så oerhört många semestrande cyklister. Det är helt obeskrivligt hur många cyklister man kan se på samma väg - ja, förstås, undantaget Vätternrundan naturligtvis! Det bara liksom drällde av likasinnade fartdårar... En tuffare än den andra och påfallande många tempoåkare var också ute och åkte denna dag.


Kan månne denna väg räknas in i listan på de vackraste cykelvägarna i världen - alla kategorier?
Vägen upp till Montana Vista de Soria från Arguinaguin på Gran Canaria


Vägen från kusten var som den bör mycket seg. I och med att den hela tiden lutade emot så var pulsen hela tiden i 80-90 % klassen. Men trots det så kände jag mig rätt stark och det flöt på rätt bra - fram till skylten... och stigningen. För PANG - då var jag helt plötsligen tvungen att: rafs, rafs få fsason på kadensen, och snart vevade jag igen på den mindre kompakta och den största klingan bak. För hujeda vad den vägen fort kom mot med ett 7,7-14,6 % motlut... Voj huh kan jag som österbottning bara konstatera och gnetade helt plötsligt på i 12 km/t. 
Jag segade och stod i och jobbade med dagens målsättning att nå fram till 30 km. När jag nådde 32 km svängde jag helt resolut om och bara njöööööööööt. Åter igen befann jag mig i min kära nedförsbacke, som nu kom att bli denna resas stora behållning och klou. Den får nu också stå som stor inspirationskälla för stundande vår- och sommarträningar.
Onsdagen gick åt till raska promenader och rejäla trappspring.


Vy av "baksidan", mot norr, sedd från högsta punkten i Puerto Rico


Den härliga finska kulturen erövrar världen... Hola! ...ja kippis!


Leif 






Bild©Leif Strengell

lördag 11 februari 2012

"statement"

Upphovsman: Ric Farley
Något som just nu snurrar på Facebook! Jag bara känner att jag vill ta till vara detta just nu så aktuella tema!

Gerlesborgsskolan håller utställning 11.2-4.3.2012

Hade i går kväll förmånen att ta del av Gerlesborgsskolans vernissage av 19 studerandes verk i Vasa Konsthall. Härlig stämning och rätt mycket folk!
Det var mycket intressant att mingla runt och diskutera med de unga blivande konstnärerna och deras lärare, Bengt Jahnsson-Wennberg.
Gerlesborgsskolan är en tvåårig fri förberedande konstskola som egentligen finns på två orter i Sverige. Den äldre enheten är belägen på Sveriges västkust i Bohuslän och den andra finns i Stockholm. Det är Stockholmsenhetens andra årskurs som nu visar sig i Vasa, mycket tack vare att konstuderande Kyösti Linna är härifrån.
Länk: www.gerlesborgsskolan.se

Bild fån utställningen
"Young Swedish Contemporaries" (Har dock missat vem
som målat detta)

onsdag 8 februari 2012

Minns... Palmitos Park

Jag undrar om vi inte skall göra ett besök här i år igen...


Det nyrenoverade Palmitos Park på södra Gran Canaria inger ett imponerande
intryck

Jungarn 2

Jungarn2_liten by duAlis
Jungarn2_liten, a photo by duAlis on Flickr.
My first image on flickr

Den här bilden och plats försöker jag nu som då pricka när jag passerar med tåget neråt i Finland. Den här vyn och plats är där jag har mina rötter, Jungar by i Jeppo. I detta buskage har det  tidigare sjudit av liv och rörelse med många olika byggnader och allehanda verksamhet i sambande med Jungar och Strengells hemman...

Illustartion jag gjorde till min pappas, Wolmar Strengells bok "UR MINNENS 
GÖMMOR". Bilden beskriver Strengells hemman på 
"Torrandet" fram till typ 1940-talet. Den röda pricken illustrerar den 
plats där fotot här ovan togs.© Leif Strengell 2009

måndag 6 februari 2012

16 dagar kvar...

Nu har då äntligen den sibiriska kölden släppt en aning på sitt grepp. Man kan andas lite lättare och det biter inte så förbaskat i kinderna längre. Däremot så börjar det nu snöa och vinden tilltar. En ordentlig snöyra är i antågande...
I dylika förhållande är det alltid lätta att drömma sig bort en aning och jag konstaretar att det är nu bara 16 dagar kvar till vår så efterlängtade södernresa. Härliga tider väntar...
Här en vy som snart igen hägrar:
Väg GC-605 slingrar sig ner i dalen i rikting Mogán och Gran Canarias
sydliga kust.

Rapport från gårdagens distanspass

Allt fungerade planenligt. Passet skulle vara med betoning på tungt och kanske inte så mycket på puls. Många sega avsnitt blev det minsann! För första gången var Stjärnhallens alla spinningcyklar upptagna. Mycket positiv trend!
Passet i sig innehöll kanske för många likartade låtar i klassen trance/dans music och blev eventuellt, trots allt, en aning ensidigt. Men på det hela taget så löpte det nog bra...
Ett påpekande kom efter avslutat pass på att musiken var en aning hög. Det stämmer säkert och skall absolut ses över till nästa gång! Problemet från min sida är det att allt ljud går s.a.s. bort från mig. Det gör att jag inte riktigt kan reagera på rätt sätt. Lägg därtill att det vad jag säger i micken hör jag inte heller om det går fram. Men som sagt, det skall jag se över, för det här med ljudet skall inte vara ett problem nu när själva ljudanläggningen äntligen funkar!

söndag 5 februari 2012

Plan för kvällens distansspinning 2X45 min

Kvällens distansspinning är planerad för träning av kraft och styrka. Nu skall vi också jobba med ett brett register i motstånd samtidigt med variation i olika lägen stående och sittande...
Skall bli intressant att följa med den kamp som krävs av en och var!

Kvällens motto och låtlistans karaktär döper jag "KONTRAST".

Håll till godo:

Uppvärmning och stretchning: The Supremes – You Can't Hurry Love
Andra uppvärmningslåt: Arash – Melody - Pink Crystal Club Mix
Hitta sitt "flow": Earth, Wind & Fire – Let's Groove
Första distans: Eddy Wata – Señorita - Vinjay Dub Mix
Hårt motstånd, snabb klättring: Kim Wilde – Kids In America
Intensiteten tilltar: R.I.O. – Serenade - Radio Edit
Olika ståendepositioner: Eddy Wata – I Wanna Dance
Seg lång klättring med mycket stående: Diana Ross – Upside Down - Almighty 12" Anthem Mix
Tung långsam klättring: Nadeem – Angels
Tre peakar-successivt hårdare motstånd, olika tempon: David Guetta – Titanium (feat. Sia)
Distans: Selena Gomez & The Scene – Love You Like a Love Song - Dave Audé Club Mix
Klättringar och olika benövningar: Afrojack – Take Over Control (feat. Eva Simons) - Radio Edit
Ben och stora muskler: Kraftwerk – Aerodynamik - Alex Gopher & Etienne De Crecy Dynamik Mix
Återhämtning och stretchning: Alexander Perls – Storm (Dmitry Glushkov Remix)
Klättring: Lenny Kravitz – Are You Gonna Go My Way
Hårda spurter: Volbeat – The Mirror And The Ripper
Hård klättring: Rammstein – Du Hast
Segt trampande: Serj Tankian – Invisible Love - Deserving? - Electro Remix
Lätt motstånd, spinning: Mendez – Razor Tongue
Halvsegt: Laleh – Ängeln i rummet
Slutspurt: Darude – I Ran


Konst och välmående. Artikel i Österbottens Tidning 5.2.2012


Konst hälsa och välmående är begrepp som är mycket viktiga vid yrkeshögskolan Novia. Inte enbart vid de enskilda utbildningsprogrammen utan också som bärande tema för forskning och utveckling (FoU) vid skolans kulturenhet.
Vad kan det egentligen innebära när man beskriver konst i förhållandet till hälsa och välmående? Hur kan det se ut i vardagen och i yrkesmässigt konstnärligt arbete?
Konstbegreppet i sig är komplext och tolkas naturligtvis subjektivt. Varje människa har ett eget förhållande till konst. De flesta har dock ett rätt stort ointresse i ”konst”. Konst uppfattas som introvert och elitistiskt. Men för att en utveckling skall ske inom området skall det till stora delar också så få vara. Mycken forskning och nätverksarbete sker i det fördolda och så är det också inom andra vetenskaper.
Ordet konst är ett laddat begrepp. Människan blir ställd och känner sig ofta obekväm inför konst. Men frågar man en konstnär blir svaret ofta också rätt svävande och filosofiskt, nästan slingrande. Det är det som är så intressant! Svaren blir alltså velande hos både sändare och mottagare.
För en tid sedan, under utställningen ”Nattskift”, hade jag nöjet att sitta i salong tillsammans med konsthistoriker Maria Hirvi-Ijäs. Vi diskuterade fenomen generellt kring konstbegreppet men också om yrkestiteln konstnär. Vi kom då in på en tydlig begreppsdivergens.

Jag och Maria Hirvi sitter i "salong" och diskuterar under utställningen 
Nattskift i Tobaksmagasinet,  Jakobstad 2011. (Foto: Emma Westerlund)
Genom min position som programansvarig för en bildkonstutbildning och också verksam som konstnär, så är jag satt att påstå och kräva att titeln ”konstnär” är en yrkestitel lika bra som någon annan. Och varför skall man inte kunna inneha en dylik titel utan att inbegripa alltför stora filosofier?
Hirvi-Ijäs såg dock konstnärstiteln ur en konsthistorikers och konsuments synvinkel där konstnären är mera en människa och varelse som s.a.s. växer in i en roll av ett slags mer eller mindre (livs)filosof.
Jag vill påstå att det är just denna åsikt som allmänt råder när statliga och samhälleliga instanser sätter bildkonstnärsbranschen under lupp. Titeln ”konstnär” används ofta just för bildkonstnärer. Men ett faktum är ju att musiker, dansare, författare, skådespelare etc. också är konstnärer!
En konstutbildning är alltid automatiskt en forskningsenhet. Allt som sker där i en lärmiljö är ny och egentligen aldrig tidigare upplevd kunskap. I ett traditionellt individuellt konstnärsperspektiv så finns ingen egentlig beställare utanför konstnärsegot. Det skall dock gå att ifrågasätta och kritisera, men resultatet skall primärt vara fött ur en individuell konstnärlig sfär. Så säger traditionen och så fungerar det oftast. Hård drar man det ytterligare så kan man påstå att det är kompositören, regissören, koreografen och den fria bildmakaren som uppfinner nytt, som är konstnären.
Fortsätter man in på det spåret så hamnar man in på uttrycket att ”alla är och kan vara konstnärer”. Vilket i sin tur gör påståendet att det ”utbildas för många konstnärer” som omöjligt. Alltså det är helt omöjligt att uppskatta hur många konstnärer det borde finnas.

Just nu håller jag på med att införa en ny läroplan som grundar sig på, på förhand uppställda kompetenser. Det är just här ”konst, hälsa och välmående” kommer in. Tidigare jobbade man från en indelning i teknik såsom grafik, måleri och skulptur. Nu grundar vi kunskaperna på samhälle, social medvetenhet och individuellt uttryck. Människan i ett gott samhälle behöver konst och ett hållbart kreativt liv. Ett samhälle med krympande mängd aktivt utövande konstnärer är svagt och sårbart.

Gotland 2011

17 dagar kvar till vintersemestern!
Men samtidigt som jag fantiserar och drömmer om vår kommande Gran Canariatripp så minns jag tidigare resor.
Under senaste sommar vid midsommartid reste vi runt på Gotland. Vi åkte sakta och spenderade en längre vecka där för att riktigt låta ön komma till oss. Vi körde först snabbt upp för att sedan långsamt sick-sacka ocss neråt från by till by.
Längst uppe på Gotland ligger Fårö. Här stannade vi två dygn...

Lauters fiskeläger strax söder om det största raukområdet i Sverige, 
Digerhuvud.

torsdag 2 februari 2012

20 dagar till...

Nedräkningen har startat mot årets resa till Gran Canaria. Här några bilder från fjolårets resa. 
20 dagar kvar... 

GC 529 nära Fataga

Vägkorsningen upp till Gran Canarias högsta punkt

Utsiktspunkt innan Fatga. Maspalomas sanddyner skymtar i diset.

Mot Montana de la Data. Slitsamt brant!

Uppe på bergskammen Montana de la Data. I fjärran Maspalomas
och nere i dalen till vänster Aqualand 

Torsdagsspinn 2.2.2012

Härligt halvtungt spinningpass i kväll! Nu är det mycket skönt att ha denna motionsform som håller upp konditionen. Där ute bränner kölden på med typ -24° och inne är det varmt, svettigt men mycket skönt! I kväll fortsatte vi med dubbelt "Tabata" med uppladdningsfaser och återhämtningsavsnitt i mellan. Allt kändes mycket intensivt och kompakt, tiden bara rusade iväg.

02.02.2012 låtlista