Translate

fredag 20 december 2013

Velomobil-Weltrekord!!!

Härlig och fartfylld velomobifärd. Något som velonauten Stephan Schmid kallar som "världsrekord". I och med att det är bara han som kört denna sträcka. Trots allt så går det riktigt undan på många ställen...
Schwabach-Eltersdorf är en sträcka på 31 km och den kör han på 58 minuter! Han har filmat hela färden. God tur! ...och God Jul!


fredag 13 december 2013

Mellan hopp och förtvivlan...

Jahapp...

Och vad säger man om det här då?
Det är ju säkert helt klart att man inte skall operera om man anser att infektionsrisken är för stor. Just nu är jag mitt uppe i en cortisonkur för att mota ut den enerverande astman. Cortison och operation är ingen bra kombination fick jag veta i dag...
Det var ju först meningen att jag skulle vara på operationsbordet redan i onsdags. Men när jag hade startat min cortisonkur redan på måndag så ville man skjuta på operationen till inkommande måndag den 16.12.
I dag fick jag ändå två samtal från dagkirurgiska som ledde fram till att man inte ville utsätta mig för möjliga komplikationer med infektioner. Kirurg Ikkala ville helt enkelt chansa. Han ansåg att cortisonkuren borde ha varit över och en paus på typ en vecka innan operation. I.o.f.s bra så,
men nu har jag då alltså blivit fast i ett julfirande som skjuter på tidtabeller och ställer saker helt på sin ände.
Nu fick jag en tid först till den 16.1.2014.
Det betyder en hel månad av väntan och fortsatt "hemsk" tid med mitt packande bråck som absolut inte blivit bättre. Snarare tvärt om. Det har nu också dykt upp tillfälliga småsmärtor. Hittills så har det bara varit ett störande packande med vissa tillfällen av smärta beroende av längre stående och vandrande.
Men That´s Life... Vad kan man. Och nu är det helt onödigt att tänka sig att gå via den privata vården. Nu beror ju detta på tja. cortison och jultjofirande. :-/

Mitt alterneringsledighetsår är snart förbi. Det är meningen att mitt arbete startar upp den 26.12. och min första kurs är satt att vara den 7.1.2014. Få se hur det blir med det?
Kursen jag skall ha är en valfri kurs i teckning och är därmed inte på något sätt fysiskt ansträngande. Det är mera oron och den tilltagande ömheten som stör. Frågan är om jag då är helt enkelt "fit for fight", få se - få se?

Men - fortsättningsvis så är jag hittills mycket nöjd med hela "vårdkedjan" från Nykarleby HVC till Malmska sjukhusets agerande och varma empati.

Tack så långt!

http://www.1177.se/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Ljumskbrack/

God forts på advent och Glad Lucia!



måndag 9 december 2013

Väntan är över! Jag har ett datum...

Jess, jess, jess!

När det går undan så går det undan!
I och för sig så har jag ju kastats mellan hopp och förtvivlan nu i typ två månader. I början av oktober började jag få allt svårare med "något nere i magen" och var på min fösta undersökning den 8.10. Jag har varit på provtagningar och på "helscanning" av bål och lungor.
Hela tiden har dock haft problem med något som jag hela tiden försökt peka på; att jag säkert har "bråck" eller uttöjda bukhinnor. Läkarna har nog sannat med men har hela tiden gått vidare med sidoundersökningar p.g.a. de "förhöjda tumörmarkörer" jag uppvisade under det första blodprovet.

Efter CT röntgen den 29.11 fick jag reda på att allt var bra med bukavsnittet.
Provet man tog i samband med endoskopi-undersökningen en vecka tidigare såg också bra ut.
Däremot var min läkare en aning orolig för vad man såg i botten av bägge lungorna. Hon sa dock att det kan vara sviter av ett tidigare "liv som rökare". Hon skulle dock konsultera med en lungläkare för att säkra sig om ifall det var något alarmerande.
Som jag tolkar det så var detta just orsaken för de förhöjda markörerna. Men det är bara min egen tolkning...

Nu har det gått en vecka och inget har hörts från vare sig "min" läkare eller någon lungläkare. Inte heller har något brev dykt upp.

Men! ...i morse ringde en snäll "informationssekreterare" från Malmska sjukhus och sa att jag är inbokad för en "brådskande brockoperation" till denna onsdag, alltså 11.12.

Innan det så skulle jag, gärna i dag, komma upp till dagkirurgiska avdelningen för diskussion och planering.
Nu har jag varit där och allt såg i sig bra ut. Jag fick också veta att lungläkaren konstaterat att det redan för flera år sedan sågs något likadant på röntgen man tog då.
Jag har nu en tid i april 2014 för en till skivröntgen och blodprov för att kolla upp mina lungor.

Nu säger jag bara jippii! Jess, jess, jess... jag blir alltså operarad för mitt kära bråck på högra sidan på morgonen 11.12! Tänk vad glad man kan bli för en operation!
Snabba ryck i Jeppis!

...och nu kom posten med det brev jag saknade!

Det enda som nu retar mig är jag säkert ännu sex veckor är tvungen att vara o-tränad, o-cyklad, o-velomobilad och o-motionerad. Totalt alltså hela 14 veckor!

Men vänta bara... det kommer en vår! :-)

Av bara ren och pur glädje for frugan och jag på kaffe och tårta till Café Fredrika.

Vi ses!

P.S: Oj oj...
I och med att man blev orolig för att jag påbörjat en cortisonkur i går för att stävja min eskalerade astma och ökande hosta så ville min läkare skjuta fram operationen till den 16.12.
Då skulle det bli en annan läkare. Vilket också gjorde att bedövningen skulle bli ryggbedövning i stället för lokalbedövning.
Voi, voi..., men vad kan man när man har skraltig hälsa...




torsdag 5 december 2013

Velomobilen är hemma och det första "uppdraget" har startat

Pieter Deleau i Ekenäs och firman velocraft.fi finjusterar 
här pedalerna på min nyköpta Strada.
Transporten behöver en paus. Här på en ABC-rastställe
någonstans i närheten av Åbo.
Väl hemkommen så börjar uppdatering av däck
från sommar till vinter dito. Bak Schwalbe Ice 
Spiker Pro 54-559 och framme Schwalbe 
Marathon Winter 42-406. Tryggt och bra. 
Blir spännande att se hur det påverkar farten 
och inneljudet.
Som första tejpning och pr-kampanj blir något av den tyngre 
sorten. I Ryssland sitter ännu 29 Greenpeace-aktivister i mer 
eller mindre "husarrest". Ingen sitter i fängelse längre. Men i 
väntan på slutlig dom, som i sig kan vara horribelt hårt och 
långt fängelsestraff, så får de inte lämna Ryssland
Deras pass är bl.a. beslagtagna...


Nu så här inför jul tyckte jag det var min plikt att visa vad jag 
och många med mig tycker om de ryska myndigheteras 
behandling av de fredliga demonstranterna från GREENPEACE. 
Myndigheterna är totalt ovilliga till samarbete och samtal. 
Människorna i Greenpeace vill ju bara att allas vår planet 
med oss människor, djur och natur skall bevaras och må bra 
över generationerna.








































































Jag vill här kopiera och citera ur en GREENPEACE sida angående det aktuella som nu sker kring de som nu sker:

30 Arktiksen puolustajaa uhkaa vuosien vankeus
"30 miestä ja naista ovat syytettyinä huliganismista otettuaan osaa rauhanomaiseen mielenosoitukseen Venäjän Arktiksen haavoittuvalla alueella tapahtuvaa öljynporausta vastaan. Vietettyään yli kaksi kuukautta tutkintavankeudessa jokainen pääsi vapaaksi takuita vastaan. Kaikki 28 aktivistia ja kaksi kuvaajaa ovat edelleen syytettyinä vakavista rikoksista, joita he eivät tehneet, ja joiden vuoksi he saattavat joutua viettämään vuosia vankilassa. Vapautetaan heidät ja tuodaan heidät kotiin..."









tisdag 3 december 2013

Tvättat bilarna... i morgon velomobilhämtning

Det var något vad det helt plötsligt blev varmt ute!

Genast efter att Kerstin och jag varit ute på en morgonlänk med våra tre hundar så statt jag igång med biltvätten. Vi har nu två bilar. En riktigt liten VW Up! som frun kör med och en mycket stor som jag nu som då är ute och kör med.

"Min bil" är en Fiat Ducato Pössl som är inredd till en s.k. "campingbil". Det är alltså inte en regelrätt "husbil" utan mera en typ större paketbil som är inredd av den tyska firman Pössl som specialiserat sig i just campingbilar.

Denna Pössl är nu till salu!

Vi har i typ 10 år rantat omkring i husbil. Men i och med att vi fått ärva min fars och mors villa så är vi "strandsatta" och på ett positivt sätt bundna till den. Campingbilen känns därför allt mera onödig.
I och för sig så är nog den typen av bil mycket praktisk när man kan öppna dubbeldörrarna där bak och också montera upp dubbelbädden och då skapa ett enormt och praktiskt bagageutrymme.
Men som sagt så börjar den nu allt mera kännas önödig och något som vi borde få avyttra och hitta en annan lösning på ett i.o.f.s. "icke existerande problem". Men hur som helst...

Vår Pössl kan man hitta på både:



Nuvarande campingbil är vår femte "husbil". Vi har kört massor och sett mycket av både Finland, Sverige och Danmark. De flesta utfärderna har jag haft med mig min cykel och därför fått massor av kilometrar ihopcyklad på s.a.s. främmande ort. Men nu är det slut med husbilsepoken för vår del.
Vi har konstaterat att Kerstins och mitt gemensamma liv har levts i mer eller mindre tioårs-perioder.

Det var en rolig upptäckt när vi började fundera på att:
  • period 1. var ett slags "arbetsperiod utan barn". Vi jobbade hårt bägge två och flyttade rätt mycket från hur till hus. Detta var 80-talet.
  • period 2. var för mig ett "windsurfandets period" som också höll på i ca 10 år.
  • period 3. var "vinter- och lapplandsperioden" då vi åkte många ggr per år upp till mer eller mindre alla vintersportsorterna i Finland för att syssla med utförsåkning.
  • period 4. var "segelperioden", som också höll på i ca 10 år, när vi köpte segelbåtar och seglade mer eller mindre alla somrar runt i vår skärgård och gjorde flera seglingsäventyr också över till Sverige och höga kusten.
  • och så har vi alltså "husbilsperioden" som också sammanföll med min ännu pågående "cykelperiod".
  • år har vi också påbörjat vår "villaperiod".
  • min "cykelperiod" har nu också pågått i dryga tio år men fortsätter ännu med full kraft och kommer säkert att göra det så länge hälsan och kroppen orkar, d.v.s. mer eller mindre livet ut...
  • Om det nu också föds en ny "velomobilperiod" på ca tio år får vi allt se. Jag tror den perioden kommer även den att sträcka sig längre än det...

I morgon onsdag skall jag åka till Ekenäs och Velocraft.fi och hämta hem min egna lilla Strada velomobil! Det blir mycket spännande!

Transport av Strada velomobilen från Toholampi. September 2013
Campingbilen på bilden är nu till salu...




















För att komma tillbaka till det  att vår campingbil nu är till salu har mycket att göra med att jag skall bli en 100%-ig velomobil-pilot mer eller mindre året runt. Jag kommer att köra den hela tiden i stället för allt onödigt ensamt bilkörande.
Naturligtvis så kan man ju inte packa in hela familjen och hundar i velomobilen. Det är inte det! Jag kommer att köra velomobil som egen utfärd, jobbpendlig, shoppingresor etc.
Nästa sommar tänker jag också resa med velomobilen till Motala och Vätternrundan och sedan där på plats åka rundan med vanlig racercykel och sedan återvända hem igen med velomobilen. Det är ett nyårslöfte! ...och jag är en man som ofta brukar hålla mina löften!
Det finns många som tvekar när jag berättar om mina planer. Men ni skall få se!!! :-)

Se mera om Velomobiler på sidan "Velomobil".

Sii Juu!


lördag 30 november 2013

Hälsosam diet och motion... IFD skulle det vara något?

Jag har aldrig någonsin tänkt i termerna "diet" och "kostvanor" tidigare. Men tanken har av någon underlig anledning trots allt smugit sig på mig så smått hela tiden.

1999 typ, började jag medvetet "motionera/träna". Först p.g.a. att olika "fritidssysselsättningar". Dessa sysselsättningar såg jag hela tiden som mera häftiga upplevelser och äventyrliga uppsåt.
Jag menar under hela 80-talet var jag med om den stora windsurfingboomen. Hela sommaren var en stor fokusering lagd på när och hur det blåser och hur tekniken och utrustningen skall finslipas för att få max speed. Men aldrig någonsin deltog jag i någon tävling. Det var ju "de andra" och "de stora pojkarna" som gjorde sånt. De var ju mina hjältar... och jag surfade vidare helt på egen hand utan att över huvud taget tänka på att detta är en sport som man borde träna på också på sidan om själva sporten. Men trots det blev armarna och speciellt nedre armmuskeln tjocka och starka. Också magmusklerna blev starka av bara farten... Men "träna!"... jag? Nää! ?


Tiden gick och äntligen bildade vi vår lilla familj år 1985. Det betydde också mycket för min stora självcentrerade och introverta passion för surfing. Sommaren därpå slutade jag med den ganska abrupt. Egentligen var det ganska lätt. Orsaken var säkert att jag uppfattade windsurfingen som en hobby som lätt kan bytas ut i och med att det inte var något "motionerande" inblandat.
När familjen växte och barnen blev fler så kom helt andra fritidsintressen med i bilden där alla involverades i äventyren. Flera gånger per vinter började vi åka till fjällen och på sommaren seglade vi i våra segelbåtar.
Men fortfarande fanns inget "tränande" och inte ens ordet "motion" med ens som tanke.

Ett par av barnen började däremot både träna fotboll och ishockey med ökande större framgångar och t.o.m. FM-medalj som resultat. Som föräldrar engagerade vi oss rätt mycket och satte mycket tid i hela lagets och barnens träningar.
Men på något sätt så uppfattade jag inte det samma för mig, att jag också kanske skulle börja träna och motionera... Konstigt, men så var det.
Hela tiden åket vi både slalom, snowboard och jag hittade till "telemark".
Med tiden blev telemark-tekniken allt bättre och mina svängar blev allt häftigare och lägre och farten ökade. Snart märkte jag att jag var hela tiden "snabbaste i backen", eller åtminstone så tyckte jag det. Stilen finslipade jag hela tiden. Och snart var farten och svängarna hårdare än vad min kropp och mina ben orkade med. Många gånger vek sig benen av G-krafterna i svackor och plötsliga branter. Det var då som första tanken i mitt liv kom över mig att nu behövs här träning och det var här som cyklingen som träningsform kom in i bilden. ...och resten är s.a.s. "historia".

Jag började först "motionera" och bara "träna" i all enkelhet. Men när jag helt plötsligt blev utmanad att anmäla mig till Vätternrundan år 2001 så var det startskottet på en mer fokuserad förståelse för motion. Jag började också uppfatta skillnad på "träning" och "motion".
Jag ser motionerande som enbart en gåva till hälsa och välmående medan träning är bundet till prestation och resultat i första hand.
Alltså om man skall bli bättre i t.ex. telemark-skidåkning så skall man "träna" och skall man bara må bra så skall man ta det en aning lugnare med sitt telemarkåkande och åka på och tänk på hur hälsosamt det är att få andas och flåsa i den friska luften utan att ställa upp resultatmässiga tävligsmål, Punkt!.
Men det är klart att man också kan kombinera de två... :-)

I och med träning och motion så kommer man fort också in på andra "sidospår" med ett i allmänhet hälsosamt liv, inte röka, dricka måttligt, sova mycket och skönt, uppleva konst och kultur, ha goda relationer i umgänget, må bra och inte stressa på arbetet, ta riktiga och positiva beslut, respektera sig själv och andra likvärdigt, och äta hälsosamt... etc.

Det är här jag befinner mig i dag. Alltså jag tänker på stora excistesiella frågor såsom ansvar för naturen, ansvar för "de svaga" i samhället och ett globalt ansvar, d.v.s. ett sunt liv i harmoni!

Olika dieter kommer och går utan att jag brytt mig så värst mycket om dessa enligt mig hysteriska och besatta radikalfilosofierna som, enligt mig, aldrig riktigt tänker på balans och sunt "bondförnuft", som jag uppfattar som mycket viktigt.

Bondförnuft är för mig ett försök till ett "nära liv" där mat, motion, konst och kultur, energi och vänner är "närproducetat", men som ändå inte får betyda navelskåderi, hemåtdragande, negativ nationalism och i förlängningen tanken "vi-ni", där det internationella samförståendet och globalism på något sätt skulle skadas! Absolut inte...

OBS! Allt detta här på min blogg är inga som helst debattinlägg! Jag vill inte skapa diskussion. Det enda är bara ett stort/litet personligt filosoferande... :-)

I morse fick jag mig tilldelat på och via Facebook något som först satte igång ett stort flin. Min spontana tanke och reaktion var... INTE IGEN EN FÅNIG FÖRKORTNING INOM KOST OCH DIET!!??

Men när jag helt lojt läste på vad "IDF" för med sig så... okej. Why not? I och med att jag hela tiden bär med mig en kronisk inflamation i luftvägarna så... Hmmm?

Jag kopierar direkt från http://alltomifd.se/grunderna-i-ifd/




Grunderna i IFD

Grunderna i IFD är enkla att lära sig. Det handlar, till stor del, om att äta det som är bra på kroppen och att lära sig lyssna på sin egen kropp.
Man bör undvika livsmedel med höga IFD-värden och äta mer av de med låga värden. Kom bara ihåg att även lyssna på din egen kropp. Om du får ont i magen av att äta lök bör du undvika det, även om riktlinjerna säger att det är bra att äta det. Undvik det i alla fall tills du har börjat känna dig bättre och kan börja prova dig fram igen.
Om du inte kan stå ut med tanken på att leva utan de goda frestelserna i livet kan du ändå unna dig något gott ibland. Gör det bara med måtta och försök hålla dig till rena råvaror.
hallon
Ät det som är gott – och nyttigt!
Baka hellre dina egna kakor än att köpa de som finns färdiga i mataffären, de är ofta väldigt rika på raffinerat socker och E-nummer, vilket inte är bra för dig och din kropp.

1. Grönsaker

  • Är dem i mängder! Med hjälp av grönsaker kan du variera dina måltider i all oändlighet. Försök välja de grönsaker som har mest färger i sig, men även de som du gillar allra bäst går bra. Ät helst av alla färger varje dag: lök, vitlök, chilipeppar, spenat, gröna grönsaker, sötpotatis, morötter och linser.
  • Undvik: Potatis i alla dess former, så som chips, pommes frites och liknande. Undvik också majs.

2. Fisk

  • Ät helst fisk tre gånger i veckan. Ät sill, makrill, vildlax, tonfisk, regnbågsforell, sardiner och ostron.
  • Undvik: Odlad lax

3. Olja

  • Snåla inte med oljan! Använd olivolja och rapsolja varje dag och variera ibland med hasselnötsolja, avokadoolja, hampfröolja och mandelolja.
  • Undvik: margarin, solrosolja, palmkärnolja och vetegroddsolja.

4. Kryddor

  • De bästa IFD-kryddorna kan du använda rikligt av med gott samvete: vitlök, lök, cayennepeppar, ingefära, gurkmeja, chilipeppar, curry och örter.

5. Bönor

  • Är lätt inflammationsfrämjande, men ändå nyttigt och en bra källa till protein. Kompensera med någon IFD-krydda, raps- eller olivolja.

6. Kött och fågel

  • Ät helst från frigående djur. Ät nötkött, gås och anka.
  • Undvik: kalv och lamm. Undivk också inälvsmat, vilket är extremt inflammationsfrämjande.

7. Frukt

  • Ät i lagom mängd. Frukt är, på grund av fruktsockret, milt inflammatoriskt. Samtidigt är det näringsrikt och rensande, så ät det varje dag. Blodgrapefrukt, citron, hallon och jordgubbar är extra bra.

8. Nötter

  • Ät gärna nötter varje dag. Mandlar, hasselnötter, pekannötter, macademianötter och cachewnötter är bra. Ät en lagom mängd då en del nötter, och i synnerhet solroskärnor, har lågt IFD-värde.

9. Bröd och müsli

  • Fullkornsprodukter kan ätas, men begränsa mängden. Ät pumpernickel, rågbröd, fullkornsbröd och müsli som är osötad.
  • Undvik: muffins och kakor, vitt bröd, cornflakes m.m.

10. Gryner och pasta

  • Ät råris, korn, fullkornspasta, couscous och quinoa.
  • Undvik: Vitt ris och vit pasta.

11. Mejeriprodukter

  • Det går bra att äta keso, kesella, youghurt, kvarg, färskost, get- och fårost och mozzarella.
  • Undvik: Sötad fruktyoughurt, glass och för stor mängd hård, lagrad ost.

12. Drycker

  • Drick mängder med örtte eller grönt te. Svart te går också bra och du kan dricka morotsjuice, tomatjuice och källvatten.

  • Undvik: saft, läsk och sötade juicer.

13. Sötningsmedel

  • Undvik kemiskt framställda sötningsmedel. Söta hellre med honung, stevia eller sukrin. Fokusera gärna på att försöka avvänja dig med de söta smakerna så kommer du snart kunna njuta mer av sötman från frukt och naturliga sockerarter.

  • Undvik:  Aspartam (E951), sukralos (E955), sackarin (E954) och K-acesulfan (E950).

måndag 25 november 2013

Vänta är... booring!

Solen skiner och det är fantastiskt att vara alterneringsledig! Man får göra vad man vill, utvecklas som människa, studera och njuta av livet och främst ladda batterierna inför det fortsatta arbetslivet.
Så är det tänkt och så skall det vara med förmånen vi många finländare har i och med systemet med just alterneringsledighet.
Alterneringsledigheten ger också arbetslösa en möjlighet att komma in i arbetslivet.
Naturligtvis är det svårt för t.ex. företagare och människor i ledande ställning i småföretag i den privata sektorn kunna utnyttja denna förmån. De flesta som nyttjar förmånen är faktiskt människor i vårdsektorn och inom utbildning på alla nivåer.
Jag har snart avverkar mitt år som alterneringsledig och kan bara fortsätta att konstatera det fantastiska i denna förmån.
Nu känns det dock som om mitt liv tagit ett abrupt stopp...
I och för sig så har jag nog känt av "problem" längst nere i buken redan i typ ett och ett halvt år. Strax innan jag skulle resa till Vätternrundan 2012 besökte jag läkare med känningar i samma område nere på högra sidan i närheten av ljumsken redan då. Läkaren remitterade mig till ultraljud där man egentligen inte hittade något avvikande, vilket ledde till att läkaren gav grönt ljus för start.
Allt gick bra i VR 2012 och jag återkom hem utan känningar. Ett år gick och sommaren 2013 infann sig med nya projekt och alterneringsledighet på G. Vi startade upp renoveringsarbetet på sommarstället med främsta utmaningen att byta ut ytmaterialet på taket. Det var då i samband med allt klättrade som jag igen fick känningar och också t.o.m. smärtor centralt nere i buken... Allt detta har jag ju redan skrivit om här på bloggen.
Den 19.11 genomgick jag en undersökning av tjocktarmen med enbart positiva resultat, d.v.s. att jag inte har något avvikande där. Ett orosmoment är därmed avvärjt. Men men...

Nu har däremot en dysterjöns flyttat in och börjat husera i mitt humör och hjärna. Det är absolut inte roligt... inte alls! Trötthet och olust infinner sig. Jag vet ju nu att jag har "bråck". Hur stor det är vet jag inte men det stör något ofantligt. Jag börjar ha svårt att göra något annat än att bara tänka på "det där" som hela tiden trycker på och stör. Jag kan nu inte längre stå eller gå så värst länge innan jag tvingas sitta ner för att "lätta trycket". Att ligga är bekvämast och en ställning som gör att jag inte känner egentligen någonting.
Skulle jag arbeta så skulle jag helt säkert vara sjukskriven, men nu när jag är alterneringsledig så... shit the same, alltså. :-(
Här går tiden... jag menar, inte har jag ju blivit friskare i och med att jag varit på en undersökning.
Som den nu ser ut och känns, så har jag ett större bråck som tränger på s.a.s. rakt neråt. Eller är det så att bukhinnorna släppt så pass mycket att det bara känns obekvämt och nu också pressar på så att det smärtar allt oftare... hmm?
Nu har jag två saker som jag väntar på: en helscanning (CT) av kroppen för att säkerställa eventuella tumörer och en bråckoperation där ett slags nät troligen skall in för att hålla saker och ting på plats. Bägge skall göras men de bägge har egentligen ingenting med varandra att göra - eller så har det?. Nu hoppas jag innerligt att man inte drar ut på tiden med bråckoperationen bara för att ge röntgentiden förtur. Uff vad frustrerande!!!
Jag borde ju få göra vad jag vill... gå ut i solen, jobba med egen konst, cykla och motionera, dra spinningpass etc. Jag är ju alterneringsledig!!

Jag är ju frisk, men ändå är det är skit att vara sjuk!

...gammalkrämporna kommer nu allt mera på en.

JAG HAR OCH HAR ALDRIG HAFT LUST OCH VILJA ATT VARA CYNISK! nu är det mycket nära! :-(  (Vad är Cynism?)

Nu sitter jag bara ihopkrupen och väntar, hänger slött på Facebook, tittar liggandes på TV, läser slött i tidningen och väntar... Jepp! ...där kommer postiljonen med dagens post... hoppas hoppas.......

......Jaaaa!! Ett brev från "doktorn"damp ner i lådan... hmm?! Okej... CT-undersökning 29.11 kl 8.00

to be continued.....

söndag 24 november 2013

Design på velomobil... kan det vara något? :-)

Grafisk design ur min egna produktion "7 Dwarfs on the Stage" med en
detalj ur "liten familj" (pojken och draken)














Med t.ex. Restaurang Ädelbragd och Hemgårdens choklad som sponsor



















Med t.ex. Nykarlebys stora stolthet MIRKA som sponsor

ROAM Roll over America

En informativ film med intervjuer och presentationer av både velomobiler och deras piloter. Filmen gjord under evenemanget ROAM / Roll over America 2012.

http://youtu.be/fWZedB8eXjQ

tisdag 19 november 2013

Steg två avklarad...

Det löns att "hänga på låset".
När man en gång fått en tid till undersökning och har tid att komma när som helst så löns det att ringa och göra sig påmind.
Jag fick en första remisstid till endoskopi/colonoskopi undersökning till den 26.11. till Malmslka sjukhuset. Genast ringde jag till avdelningen och sa att så fort när det kommer en avbokning så är jag beredd att ta den.
Och... Hast du mir gesehen?! Efter två dagar ringde de och erbjöd mig en tid till 19.11 (läs: i dag) kl 13.00.
Nåväl... bra så! Jag har nu fram till denna tid bara gått s.a.s. i "väntans tider". Jag har donat och på med en del saker, besökt vissa idrottstillställningar m.m. men hela tiden så gnagar ovissheten och vissa dagar har fantasin nästa skenat iväg.

I går eftermiddag fick jag igen ett samtal som undrade om jag kunde komma redan kl 9.00.
Glad i hågen fick jag alltså sätta igång med tarmtömning och magsköljning. Det innebär alltså att dricka ett pulver upplöst i vatten i doserna 1+1 liter. Detta skulle drickas mer eller mindre på en gång. Därefter vänta, dricka vatten och... därefter ssplaaasch!!! All vätska kom rakt genom... Helt otrolig vilket medel! Magen tömdes mer eller mindre på en gång. Hooh!
Därefter följde en paus på 5 timmar till kl 20-21 tiden då andra dosen skulle intas. Det värsta med denna behandling var att den rätt vämjeliga vätskan på 2 l skulle svepas på en gång samtidigt som de verkande substanserna gjorde att magen spändes upp med en stark magknip som följd. Spyfärdigheten var rätt nära... Men det gick fort över i och med att vätskan sökte sig rätt snabbt ner i tarmen och vidare ut.

När jag kom till Malmska fick jag först en frågestund med läkaren där hon snabbt kunde med full säkerhet konstatera att jag har ett större bråck på högra sidan. Vilket jag också hela tiden misstänkt! Det skall åtgärdas å det snaraste men först en helundersökning för att säkerställa och utröna varför "tumörmarkörerna" var förhöjda...

Det här med colonoskopi har jag fått mig berättas att är inget vidare. Vissa har t.o.m. sagt att det var det värsta de varit med om. Men allt det har jag dock försökt ta med en nypa salt och varit mera glad över att jag inte behövt vänta på gastroskopi. Blotta tanken på att sätta något främmande än typ tandborsten och sked i munnen ger mig stora kväljningstankar. Jag menar... jag har varit med om typ 5st punkteringar av halsbölder och därpå följande tonsilloperation och därefter lång läkningsprocess med massor av blodutgjutelse. Det var det värsta hittills för mig, men endoskopi... tja.
Endoskopi är ju en undersökning där man med hjälp av en HD-kamera filmar tjocktarmen i hela dess längd.

Innan undersökningen pumpar man upp tarmen med luft för att få fram ett hålrum så att man kan se allt tydligt. Klart att det var lite obehagligt vid "peneteringsögonblicket", men slappnade man av och andades lugnt så gick det helt bra. Lite som att ja, att ha någon gång lite hårdare mage...
I och med att jag innan valde att ta en liten dos lugnande medel hjälpte säkert att lugna ner min lilla nervositet och spända attityd.
Det att man blåste upp magen med lite tryckluft tyckte jag inte var så besvärande alls. Det klämde till en aning, men det var allt och man lovade att jag fick "pruppa" hur mycket jag ville.
Under hela undersökningen fick jag följa med vad man såg på en skärm invid sängen. Allt såg mycket bra ut, ljusrött och friskt. Strax innan analöppningen hittade de ett litet knappnålsstort "ödem" som de knipsade bort, men inget annat alarmerande.
So far so good!

Nu återstår en period av röntgen av resten av kroppen. Jag kallar det steg tre... Steg fyra kommer att bli en bråckoperation.


torsdag 14 november 2013

Villan 2013

Vill här nu lägga upp bilder över något vi alla älskar. Mycket har blivit gjort under vårens och sommarens renoveringsperiod av vårt sommarparadis i Monå....
Först en panoramabild över en fin helhet som min far och mor byggt upp under årtiondena från typ 1965-80.
Nu denna sommar har jag med hjälp av mina barn och inköpta entreprenörer i nejden renoverat och piffat upp så långt att man känner att stället fått ett nyvaknande.

Från vänster kan vi se de stora solpanelerna som alstrar energi 
för hela komplexet. El-Sören levereade hela paketet.
Energin är 220 volt. Bastun är ännu omålad och har sin gamla färg. 
Nästa sommar skall den få en ny färg och interiören skall piffas upp.
Bastun i "lillvillan" har dock fått en ny kamin redan i år.
För övrigt har "storvillan" fått en ny läcker svart färg med röda knutar.
Huset målades inne och ute av Lindvalls Måleri Ab.
I november levererades också till bägge husen 4 splitternya, 
bastanta ytterdörrar målade i en varm grå färg. Leverantör här var 

torsdag 7 november 2013

En Milan SL under cykelloppet Siljan Runt 2013

En velomobil som deltar i ett motionslopp. Kan det vara något..? 
I och för sig, om det är en cykeltävling så är svaret enklet: nej, men om det är just ett motionslopp så varför inte? Men då borde man snart också grunda särskilda klasser och startgrupper. Allt för att inte skapa missförstånd och missundsamhet, främst kanske från medcyklisters sida. 
I denna film kan vi följa med på en hisnande färd längs rutten för cykelloppet Siljan Runt. Denna Milan SL startar i samma grupp som cyklisterna men är ganska snart i front och drar ifrån med en grym speed...


Hurudan är då denna slimmade och ultralätta velomobil Milan SL? Varmt ombord, utan komfort men mycket roligt säger denna Milan-pilot från Tyskland:


Fartfylld jobbpendlarresa

Mycket intressant att följa med denna velomobilpendlare på väg till jobbet i arla morgonstund mitt på sommaren! Härlig fartfylld resa på rätt tomma vägar någonstans i strax utanför Oslo...
Snabbt till jobbet men säkert en aning långsammare hemresa. Men vad gör det? :-)


onsdag 6 november 2013

Velomobil STRADA. Min favorit...

Strada part I


Strada part II (obs inget ljud!)


Vad är en velomobil?


Vad är en Velomobil?
Här en film från Canada och en Quest lånad från Bluevelo


Det finns också elmotorer som hjälper till att göra farten jämnare och därmed naturligtvis få upp medelhastigheten.
Här en el-Quest som dammar på i farter mellan 60-80 km/t längs en vanlig tysk landsväg.

tisdag 5 november 2013

Videoklipp av velomobiler...

Här tänker jag lägga upp intressanta YouTube filmer som handlar om velomobiler.Först ut är en längre utfärdsfilm från ett meeting i Geissen, Tyskland 2010 "Velomobilemeeting Giessen 2010"



Här en film från huvudsätet för velomobiel.nl i Holland där man främst monterar och säljer modellerna Quest och Strada. Vi får också följa med på ett par provturer i nejden utanför orten Dronten som i sin tur ligger ost om Amsterdam.


En fartfylld film från Engelsk landsbygd klätt i snö. Men det hindrar ändå inte denna Quest-pilot att släppa nerför i full speed, 67 mph eller... 110 km/t!!! Helt kreisi! :-)

https://www.youtube.com/watch?v=Doh8OmRYlJs

Ett velomobilrally i ett vintrigt holländskt landskap:


måndag 4 november 2013

Andra intressanta velomobiler.

Här vill jag visa några velomobiler och modeller som inspirerar.

Waw velomobiler är mycket snabba

Waw testas här på en racerbana någonstans i Norge

En Waw som ägs och är nu till salu av det finska företaget velocraft.fi

En velomobil är mycket uppseendeväckade och är därför mycket bra att
annonsera på. Här en fransk Waw med häftig reklamtejpning.

Celtiskt mönstrad Ques. Ornamentslingorna är självlysande i mörker.
Den häftiga tyska "Milano" är en av världens snabbaste velomobiler.
Go-One är liksom Milano och Waw modellerna de snabbaste på
marknaden. Kanske inte så värst bekväma och rymliga. Men häftig
och stilren design!

Quest är en modell som tillverkas ab den holländska firman velomobil.nl
Samma firma som också gör modellen Strada
Mango Sport. Velomobil gjord av Sinner Bikes
Quest finns också i en mindra modell som heter Quest XS
En svart velomobil är kanske ändå inte det som jag skulle vilja ha.
Dels är den mycket damm- och smutskänslig men det viktigaste för mig
är att en velomobil bör synas i trafiken. Här är kanske inte svart det
bästa färgvalet! Men onekligen är den fin den här Stradan!
På en velomobil kan man enkelt skruva fast en krok för att kunna
haka på en släpvagn. Kul!
Härligt mönster av den holländska konstnären MC Escher på en holländsk
tillverkad Quest XS! Notera här den fint designade kolfiberhuvan!

söndag 3 november 2013

Spinningskorna ligger just nu på hyllan...

Okej...
Nu kan jag inte motivera mig längre...
Jag har nu i snart ett par månader gått med "något i magen". Något som spänner och trycker längst där nere, mest på högra sidan i närheten av ljumsken.

Jag har besökt läkare i ett par omgångar, tagit prover lite härifrån och därifrån. Svaren har kommit. Vissa är mycket bra medan vissa är mindre bra som t.ex. att tumörmarkörena är förhöjda och skalan för glutenintolerans är också en aning förhöjd. Inga andra tecken fanns dock... Jag har inte gått ner i vikt och jag har inte heller blod i avföringen. Vilket är bra, sägs det!
Men, men...
Det trycker på hela tiden. Det känns mest när jag står och när jag t.ex. hostar.
I och med att jag också tidigare haft bråck så kan jag här mycket lätt jämföra känslan som ganska exakt så. Men när läkarna inte hittade några "öppningar" eller kände att något var på väg att bukta ut så, hmmm? När jag ligger har jag inga som helst känningar.

En läkare ville dock ha det som mest troligt att jag skulle ha "förslappade bukhinnor" med den påföljden att det känns just som bråck. Har jag det, sa han, så kan de operera in ett slags nät som håller saker och ting på plats...
Men, men... det är nu det där med markörerna som oroar mig och gör mig mycket omotiverad för många saker.
Jag har en remiss som "brådskande" till Malmska sjukhuset i Jakobstad för endoskopi-undersökning. Man säger att jag får en kallelse "inom november..." Jag går alltså i "väntans tider".

Det är inte det att jag inte skulle orka eller ens ha ont av att dra mina spinningklasser. Jag är i bra form med fin kondition och orkar mer än många. Det är däremot det som sitter "mellan öronen" som just nu bromsar och sätter sorti på händelserna och vardagen.
Mitt alterneringsledighetsår har hittills varit fantastiskt med massor av saker som har blivit gjorda, som säkert aldrig skulle ha blivit av. Jag är mycket tacksam över att min arbetsplats tillät mig det och att det finns ett statligt uppstyrt system som gör att människor kan få tillfälle att ta en sabbatsperiod "mitt i livet".
Att jag nu fick detta bekymmer är ju i och för sig tråkigt och stressande men jag känner ingen depression. Jag sover gott och har massor att göra på hemmaplan och främst i min ateljé där "flitens lampa" ofta är tänd.
Att jag nu tänker ta "time out" med spinningdragandet har jag redan berättat till Arbis. Åtminstone håller jag paus tills dess att jag fått ett svar på vad "det där något" jag har och att det hoppeligen kan åtgärdas på bästa sätt. Allt så att livet och humöret får den fantastiska styrfart det mer eller mindre alltid haft. ...man skall inte skriva "fan" på väggen!

Arbis söker just nu efter vikarier. Det ser däremot lovande ut!