Varför motionerar och cyklar jag?

...och så slog flunssan till med full kraft! Pang... huvudvärk, rinnsnuva, sjuk hals och det värsta, en mycket tydlig astmakänning.

Det är annars just astman som satte igång allt detta med mitt tränande och i förlängningen också spinning. Omkring 1997-98 fick jag ett mycket kraftiga astmaanfall som däckade mig totalt med flera sjukskrivningar som följd. Under den tiden och fram till dess hade min fysiska aktivitet mest handlat om sporadiska skidäventyr med familjen till fjällen. Här var det då alltså mest slalomåkning och senare också den mera energikrävande telemarkskidningen som gällde.

Hur som helst så har inte mina fysiska aktiviteter varit så värst mycket beroende av kondition, kanske det var mer anaerobisk och mera styrkebaserad aktivitet. Tilläggas kan också att jag under tidigt 80-tal sysslade rätt flitigt med den växande modeflugan vindsurfing som senare för mig blev till ett genuint segligsintresse. Men det är en helt annan historia...

Under min tid som entusiastisk telemarkåkare så stötte jag allt oftare på problem med min benstyrka eller snarare avsaknad av dylik. Tanken på att starta gymträning väcktes och också hitta en sommarsport som skulle stärka mitt allt större intresse för just telemark. Farten i och utanför pisten hade blivit allt vidlyfigare med mäktig knäböj och yvigare telemarksvängar. 

Jag tänkte: i cykling använder man ju i princip samma stora muskelgrupper man gör vid telemarkåkning. Så varför inte? Vägarna finns ju där!

300 km, VR 2011, tid 8:54

1997 skaffade jag mig min första "riktiga cykel", dock ännu en s.k. hybrid, en Nishiki. Jag skaffade också en liten hastighetsmätare, hjälm och en "joggingdräkt/vinddräkt" och det bar ut på en första tur ut mot Ytterjeppo. Väl framkommen till riks 8:an och parkeringen var jag tvungen att sätta mig ner för att vila och... tända en cigarett !? Jag njöt... Tittade ut över Nykarleby älv och tänkte: vah!? Vad håller jag på med? Jag har gett mig ut på en motionsrunda och pausat med att röka.. Voi hu hu! Färden fortsatte hemåt längs vägen på andra sidan älven. 

Det var under denna färd som mitt liv helt förändades...

Min cykel servad och klar för VR 2011.
Cannondale CAAD 9, 2009 års modell. Full DuraAce och
EASTON hjul.

Snart köpte jag mig min första Peugeot-racercykel, köpte mera cykelkläder och skaffade de första viktiga cykelskorna och började också på allvar prata med folk om just cyklig. Det var viktigt! Det var då man fick reda på viktiga saker om träning, cykelvård, utrustning och cykellopp. Några av mina vänner började utmana mig att delta i världens första cykellopp för motionärer, Vätternrundan i Sverige. 
Utan att täka efter detso mera så antog jag gladeligen utmaningarna. 
Till saken hör att ingen av de som utmanade mig någonsin själv deltog i detta lopp. 
Hur som helst så fick min träningsrutin här sin start. Jag anmälde mig till min första Vätternrunda år 2000. Nu har jag då åkt detta lopp 9 gånger. 
Inkommande lopp blir alltså ett jubileumsår med speciell medalj och ett märke på numret som visar att man är flitig Vätternåkare. Kanske inte ännu veteran, men på god väg att bli en.

Under min första Vätternrunda tillsammans med bl.a. K-E Wikström så väcktes också idén med att starta en egen ny cykelkubb i Nykarleby-Jakobstadsnejden. Nykarleby Cykelklubb NCK bildades sedermera år 2000-2001. 
Ett par av huvudsyftena med klubben var att samla likasinnade till gemensamma träningslänkar och också starta ett eget cykellopp, Nykarlebyloppet. Detta lopp firar inkommande sommar sitt 10 års jubileum.

NCK på söndagslänk till Karleby under bomässan 2011.

Under dessa år har jag alltså avverkat en Peugeot cykel, tre begagnade Cannondale aluminium, CAAD, racers och har nu i dagarna beställt min första kolfiberracer av det unika märket Dolan Ares SL från Ormskirk i västra Yorkshire, England.

Andra cyklar jag också har är en äldre cyklocross av märket Trek och en Cannondale Rush mountainbike. Dessa anväder jag dagligen som pendligscyklar eller annars bara till menföres- eller alternativträning till landsvägsträningen. Det är landsvägsåkning jag njuter mest av...

Eftersom cykling nu helt tagit över mitt motionerande liv så har jag nu helt släppt intresset för telemark, vilket lett till att familjen nu prioriterar typ Canarieöarna framom Iso Syöte som rekreationsplats under en period under vinterhalvåret. 
Nu under sportlovet åker vi till Gran Canaria för fjärde året i rad. Och jag har ju cykeln med, nerpackad i sin resväska.

Intresset för spinning finns ju att finna i det faktum att jag är tvungen att bibehålla någon typ av grundkondition över vinterhalvåert. Och som de flesta experter säger så blir man bra på det man nöter på i tid och otid. Spinning är ju naturligtvis inte cykling - det bara påminner... men trots allt!

Målsättning med cyklandet: 

Att årligen allt lättare och snabbare komma genom några långlopp per sommar. 
Huvudorsak för min cykling är dock att bibehålla en god grundkondition, stärka immunförsvaret och motarbeta allergi och astma.


Kilometermedeltalet per år på landsväg ligger nu på typ 5000 km. Sommaren 2011 nådde jag upp ända till 6200 km.  


Länk till min profilsida påNCK:s hemsida: http://www.nck.fi/Sidor/Gallerisidor/canoncannondaleCaad7.html


Nykarleby cykelklubb: www.nck.fi


Vätternrundan: http://www.vatternrundan.se