Den 31.5 anlände min nya Quest Carbon med hemleverans och slutlig lyfthjälp av goda grannen. Det var en högtidsstund. Väntan har varit en aning tung ända sedan jag sålde min gamla Strada till Stockholm den 1.4. Men nu har den så kommit min "pralin" min "hen" som jag skämtsamt någon gång kallat den till. Trots att jag gärna skulle se velomobilen som "hon" så skulle det inte alls passa sig i detta sammanhang. Pratar man om båtar så tycker jag att man gärna kan använda sig av ett femininum men alltså inte här. :-)Jag har nu redan provar hen ett antal kilometrar och kan genast notera den skillnad jag hoppades på. Questen är påtagligt snabbare i alla lägen. Hen har naturligtvis sina begränsningar. Men de brister jag har konstaterat i bl.a. ökad och obekväm svängradie på typ 11-12 m i jämförelse med Stradans 8 är mycket marginella på en s.k. skala. Jag skall här bara vara en aning mer observant när jag närmar mig rondeller och snävare gatkorsningar. P.g.a. en sm...
Så har man då varit ut på en första riktig vårlänk. Solen sken från en klar blå himmel. Med den upplevelsen är man inte bortskämd under de två första inledande månaderna. Det sägs att vi inte på många år haft en dylik grå årsstart med ett så långt sammanhängande mulet och grått väder. När också snön har lyst med sin frånvaro så har det varit mycket dystert. Men i dag... trallalaa 100% solglasögonväder! Jag startade ut i en mycket stark sydvästlig vind i riktning mot Oravais via Munsala. En aning spänd var jag allt inför vad som väntar när jag skulle ut på E8-an. Hur mycket trafik är det på huvudvägen och hur skall det gå när jag skall köra längs farträfflorna på kanten längs vitlinjen? Genast märkte jag att vinden var mycket byig och till en början helt rakt mot. Men efter att jag fick upp pulsen till någon slags "stady state" så kom trots allt farten upp i de jämna 30km/t. Genast när vägen lutade en aning mot sjönk farten medan i medluten ökade den igen betydligt. Alltså...
Kommentarer
Skicka en kommentar